Hansen När mikrofonen tystnar

1. Auflage 2026
ISBN: 978-91-8114-956-2
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, Band 1, 320 Seiten

Reihe: Sandra Collin, Mordet

Hennes puls var obefintlig, ögonen var uppspärrade, stela och livlösa och på huvudets vänstra sida syntes en rödbrun smutsig yta. Sveriges största musiktävling drabbas av en tragedi, en ung sångerska hittas död kvällen innan sitt genombrott i tv. Hon blev mördad, säger polisen. Pojkvännen gjorde det, påstår media. Den envisa mordutredaren Sandra Collin kopplar in sig själv på fallet, och sökandet efter sanningen blir både komplicerat och farligt. Vem vill tysta sångerskan och varför?

Thomas Hansen har gett ut deckarna "När mikrofonen tystnar", "Tunnelbanemorden" och "Dödslyktan". Dessutom har han skrivit den humoristiska, politiska berättelsen "Gunnel, live från Vikshult". Vid sidan av författarskapet har han under mer än 30 år arbetat som producent och programledare på så vitt skilda radiostationer som Mix Megapol, Vinyl 107 och The Voice of Hiphop & RnB, men också journalistiskt som redaktör och presentatör av nyheter i radio.

Autoren/Hrsg.

Hansen, Thomas

Leseproben

KAPITEL 1

Måndag 4 februari, 19.45

Robin rullade ett halvt varv, lade sig på rygg i sängen och stirrade på en svart fläck i taket. Han sa ingenting, bara lät luften passera i en lång utandning. Alicia låg vid hans sida, också hon utan kläder. Hon uppfattade pojkvännens läte som ett stön av nöjdhet, och förstod precis vad det betydde. Hon vred på huvudet, förde undan håret som ramlat ner framför ögonen, och tittade åt hans håll.

”Vad?” undrade hon och försökte låta upprörd, som om han verkligen hade förnärmat henne med sitt monotona läte.

”Vadå?” svarade han.

”Är det klart nu eller?”

”Jag kom, jag kan inte mer.”

Hon tittade bort, kände de släckta förhoppningarna som en knut i magen. Hon lade sig på sidan och tittade in i väggen på en kalender med juni månads bild uppe – tre barn på en strand och en grön uppblåst drake. Det var julklappen Robin alltid fick av sin kusin, det gångna årets familjebilder. Ytterst främmande just nu – det var sju minusgrader ute, början av februari.

Pojkrummet var sparsamt möblerat, upplyst endast av en svag lampa som stod i fönstret. Ändå såg man hur fyllt av saker rummet var. Otvättade kläder hade samlats i högar. Sängkläderna kändes ofräscha och skrynkliga, hade förmodligen inte blivit bytta på länge. Det var ändå okej här i sovrummet, resten av lägenheten var som ett kaos.

Hade han inte varit så sjukt snygg, ordentligt vältränad, med cool frisyr och ögon fulla av energi, hade hon dumpat honom för ett halvår sedan. Vid närmare eftertanke – hade hon inte haft världens plan för en saga om framgång, kärlek och offentligt svek, hade hon dumpat honom just exakt nu. Sexet de precis haft slog alla bottenrekord. Hon hade visserligen inte många att jämföra med, han var hennes andra sexpartner, men det borde vara omöjligt för en snubbe att vara mer upptagen av sin egen kropp och njutning. Men nu fanns det ju en plan för Robin. Han skulle bli lika utnyttjad som hon kände sig. Hon tänkte att det var något som hon hade lärt sig av sin pappa, att vara beräknande. Det var så man kunde komma någonvart, få som man ville. Hur olustigt det än kunde kännas i bröstet.

”Jag går väl hem då”, sa hon torrt.

”Vadå, ska du inte sova här?”

”Jag ska på ett fotojobb i morgon bitti, måste åka med pappa.”

Han låg naken kvar i sängen, plockade upp sin telefon och startade en ny omgång av ett spel han blivit totalt beroende av, utan att säga något mer. Hon gick på toaletten. Det var tydligen ingen idé att hoppas på några gentlemannagester, eller ens att få sin existens bekräftad. Pojkvännen låg kvar i sängen och verkade inte tänka på någon annan än sig själv. Hon satte på sig underkläder, grå och tajta träningsbyxor, en tröja och till sist jackan som definitivt var för tunn för årstiden. Med en blandning av frustration och träningslust nästan flög hon ner för stentrapporna. Väl nere på gatan, skakade hon ut håret så att det hängde ner över axlarna, och tog några bestämda steg i riktning mot hemmet.

Skorna var för små. Nästan ironiskt, tänkte hon, att även skorna räddades från dumpning genom att vara snygga. Tursamt nog var promenaden hem från Robin inte så lång. Inte geografiskt i alla fall. Däremot var den en resa från en värld till en annan, som en ökenvandring över en hel kontinent. Det var betydligt finare och bekvämare i hennes hus. Men, hemma hos Robin fick de göra som de ville. Hans föräldrar lyste sedan länge oftast med sin frånvaro. Mamman hade tidigt fått smak på ett glättigare liv än det med blöjbyten. Hon föredrog nattliga fester och droger, och övergav sin son innan han fyllt två. Pappan hade fått ta hjälp av äldre släktingar för att pussla ihop schemat tills Robin började skolan. Numera var fadern oftast ute på olika jobb, kunde vara borta ett par veckor åt gången. Kanon, tyckte Robin. Då brydde sig ingen det minsta om hur det gick för honom i skolan. Inte han själv heller. Dagarna tillbringade han hellre i träningslokalen än med lärare som ifrågasatte allt han sa och skrev.

Kickboxning, det var Robins liv. Det var något han kunde. I lokalen fick han respekt. Han hade kontroll över sin kropp, varenda muskel, varenda lem. Det var tack vare den vältränade kroppen som han hade fått Alicia också, det visste de båda två. De träffades på en badplats under sommarlovet för drygt ett och ett halvt år sedan. Han låg på en handduk, solade och skrattade med ett par kompisar. Hon kunde inte sluta titta på honom. Hans mörka hår, breda leende, glittrande ögon och vältränade kropp uppfyllde alla de önskedrömmar som hon skrivit ner på en lista i sin dagbok några år tidigare. Även om de bara bodde någon kilometer ifrån varandra, hade deras vägar aldrig korsats, då inget förenade deras världar. När sommaren var slut var de ett par.

Alicia gick i musikklass på Rytmus i Nacka, han gick på byggprogrammet i Kista och lärde sig ett hantverk. Hon jobbade hårt med att skaffa alla kontakter som hennes pappa sa att hon behövde. Robin behövde inga kontakter, förutom ett och annat grenuttag, han skulle väl bli byggare. Eller kroppsbyggare, så kunde man faktiskt också göra karriär, brukade Robin säga.

Alicias uppväxt skiljde sig dramatiskt från pojkvännens. Hon var verkligen pappas flicka, dottern som skulle förverkliga drömmen som pappan alltid haft. Att skapa en superstjärna. Det hände att Alicia undrade om han valt ut hennes mamma för att hon kunde sjunga, att han redan då letade efter den perfekta genetiska kombinationen som han önskade för sitt barn.

Det var förvisso inte riktigt Karl Nordstens vision att hans enda dotter skulle bli tillsammans med en kickboxare med tveksam familjebakgrund. Men det tyckte Alicia var underbart. Någonting måste hon göra som visade pappa vem som bestämde. Hon log vid tanken. Visserligen hade pappa bestämt det mesta om hennes väg in i musikbranschen, men där tyckte de lika, så det var okej. Vad hon ville göra med sina känslor och lustar, det var en annan sak. Därför träffade hon helst Robin hemma hos honom. Inga kommentarer från pappa, och fritt fram att leva ut vilka tankar hon än kunde komma på. Pappan fräste om tonårsuppror, och det fick han väl göra då, tänkte Alicia.

Halvvägs hemma stannade hon vid ett elskåp, det gjorde ont i fötterna av de underdimensionerade skorna. Elskåpet såg smutsigt ut. ”Whatever”, mumlade hon och hoppade upp. Skit samma att byxorna måste läggas i tvätten, men att det skulle kännas så kallt hade hon inte reflekterat över förrän hon kände kylan bita i rumpan. De tunna byxorna gjorde ingen storartad insats för att värma. Med en suck såg hon sig omkring. Snart skulle hon lämna det här skitstället bakom sig. Hon hade stora planer. Sådana som inkluderade arbete utomlands, på betydligt varmare platser.

De hade varit i Los Angeles en gång. Egentligen var det en resa vars upplägg gränsade till chartersemester, men Alicia låtsades att hon var där för att lära känna Hollywood och bli kompis med skådisar och artister. När de satt på sightseeingbussen som körde från den ena kändisadressen till den andra, och stannade till utanför stängda portar där palmer hängde över bastanta murar, föreställde Alicia sig att de andra på bussen var vanliga turister, medan hon åkte runt bland sina vänner. Kalifornien och lyxhusen hade satta djupa spår i hennes tankar. Hon ville absolut tillbaka. Från ett fruset elskåp i en stockholmsförort till stränder och surfingkillar. Ett nytt leende spreds över hennes läppar.

Pappa tyckte att Festivalen var det snabbaste sättet att göra sig ett namn. Sveriges största musiktävling, alla tittade, och att få in Alicia där skulle absolut inte vara någon konst, påstod han. Hon hade ändå inte trott sina öron när det meddelades att låten som han fixat, faktiskt hade gått igenom hela vägen hos juryn som valde ut hälften av årets bidrag. Så nästa steg för pappa var att övertyga festivalgeneralen om att just Alicia skulle sjunga den i tävlingen. Det hade han förstås också fixat. En och...