Karlsson Lucas

1. Auflage 2024
ISBN: 978-91-8097-524-7
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 426 Seiten

-Här eller paket, frågade den utländske killen i gatuköket och pekade på några folieformar som stod ovanpå en läskedryckskyl. -Paket, svarade Andreas snabbt. -Varsågod, sade killen i gatuköket och lämnade över en papperspåse med maten väl förpackad i. -Tack sade Andreas, tog påsen och skulle precis vända sig om. -Hey, mister Svensson, ropade mannen inifrån gatuköket. -Va, svarade Andreas helt ställd. Hur vet du vad jag heter? -Mister Svensson, upprepade mannen i luckan. Jag har en hälsning till dig. -En hälsning, sade Andreas ännu mer förvånad. -En hälsning från våra gemensamma vänner i det soliga Spanien, flinade mannen. Jag tror att du vet vilka jag menar. Jag ska hälsa dig att du ska ringa dem på det vanliga numret. Okej? Andreas har drabbats av något han inte räknat med. Han har blivit kär. Hur ska han nu kunna fortsätta sin kamp? Ska han bli tvungen att överge alla sina planer och börja leva ett lugnt och stilla liv som äkta make nu? Och kan han i så fall känna sig lugn och trygg eller kommer någon att börja snoka i hans förflutna? Det verkar finnas personer som är intresserade av honom. Personer som är ovanligt envisa och inte tänker ge upp. Andreas förutsättningar i livet har verkligen ändrats och nu gäller det för honom att hänga med. Ska han klara sig undan alla gamla synder och kunna leva det liv han drömmer om tillsammans med sin älskade Victoria eller kommer verkligheten att komma ikapp honom till sist?

Anders Karlsson är född i Karlstad 1973, men uppväxt i den lilla bruksorten Åsensbruk i Dalsland. Sedan slutet av 1990-talet är han bosatt och verksam i Mellerud. Förutom sitt ordinarie arbete inom konsultbranschen är Anders också musiker, kompositör, arrangör, och något av en musikalisk mångsysslare. Lucas är hans andra bok om Andreas Svensson. Boken är en fristående fortsättning på Anders debutroman, Medelsvensson.

Autoren/Hrsg.

Karlsson, Anders

Leseproben

Kapitel 1– Pingst 2018 – Prolog

– Ja!

Andreas kunde höra sig egen röst eka mellan stenväggarna.

– Då förklarar jag er härmed för man och hustru. Jag hoppas att ni får ett långt och lyckligt liv tillsammans.

Med de orden avslutade prästen vigseln och orgeln började plötsligt spela. Andreas såg sig omkring i kyrkan och landade till slut med blicken på Victoria som stod mitt emot honom. Hon var det vackraste Andreas någonsin hade sett, och medan han drunknade i hennes leende glömde han totalt bort att de båda skulle tåga ut ur kyrkan när musiken börjat. Efter ett par diskreta harklingar från prästen vaknade dock Andreas till liv och började sakta skrida ner genom altargången tillsammans med sin fru.

Andreas såg sig om medan de gick. Där såg han båda Victorias föräldrar, och där var Victorias syster Therese som precis kommit från USA tillsammans med sin man John. Även några av deras grannar hade dykt upp. Paret Scottmore såklart och så de nya grannarna Bosse och Eva. Andreas blev plötsligt gripen av situationen och tänkte på sina föräldrar. Båda var borta sedan några år och Andreas blev lite våt i ögonvrån när han tänkte på hur de hade älskat att se honom gifta sig med den underbara Victoria här nere i svenska kyrkan i det soliga Spanien.

Utanför kyrkan slog det skarpa dagsljuset emot dem och Andreas fick kisa med ögonen medan han vande sig vid ljuset. Nu hade alla vänner och släktingar också tagit sig ut och de omringade det nygifta paret. Victorias mamma kastade traditionsenligt lite risgryn över dem båda. Något som fick Victoria att protestera något och börja borsta av brudklänningen.

Andreas hade inte varit så pigg på det där med att gifta sig i kyrkan men Victoria hade till slut fått honom att överge tanken på en borgerlig vigsel. Och Andreas fick nog ge henne rätt så här i efterhand. Det var verkligen något visst med ett kyrkobröllop, särskilt här i den stora svala stenkyrkan som nästan kändes som en katedral.

Efter vad som kändes som en evighet av fotograferande på kyrktrappan var det så dags för vidare transport till själva bröllopsfesten. Andreas hade bokat en silverblänkande Rolls-Royce till sig och Victoria för transporten till festen. Rolls-Royce påstods vara världens lyxigaste bil och eftersom Andreas menade att endast det bästa var gott nog hade han enväldigt bestämt att det var en Rolls som gällde och inget annat. Övriga bröllopsgäster fick hålla tillgodo med två stycken limousiner av amerikanskt fabrikat.

Precis när Andreas skulle ta med sig Victoria och gå mot den väntande Rollsen hördes ett kraftigt motorljud följt av ett tutande signalhorn och ett däckskrik. Inom några sekunder dök en stor svart svenskregistrerad Porsche-SUV upp på den finkrattade grusplanen framför kyrkan. Så fort bilen stannat öppnades förardörren och ut klev Andreas gamla kompis från parallellklassen i skolan Basse, eller Sebastian som han egentligen hette. Basse stormade andfådd fram emot det lilla bröllopssällskapet så att den oknäppta kavajen stod ut som en mantel bakom honom.

– Förlåt, förlåt, förlåt, ursäktade sig Basse. Jag räknade helt fel på restiden och nu har vi missat hela tillställningen.

Basse såg uppriktigt ledsen ut.

Vi, tänkte Andreas häpet innan han svarade.

– Herregud, det gör väl ingenting. Jag är bara så otroligt glad för att du kom. Men vem är det du har med dig?

– Det är min tjej Linda, svarade Basse som nu började få kontroll på andningen igen.

Det var som fan, tänkte Andreas. Basse har alltså äntligen hittat en tjej. Fasen vad kul!

Linda hade kommit ut ur bilen nu och kom fram och hälsade medan Andreas passade på att gratulera Basse. Linda verkade vara en pigg tjej med halvlångt blont hår som just denna dag satts upp i en hästsvans.

– Vilken överraskning, utbrast Andreas häpet. Jag hade ingen aning om att du skulle komma ända ner hit. Wow!

– Ja men det här vill man ju inte missa, pladdrade Basse på. Sorry bara för förseningen.

– Ingen fara, sade Andreas. Men ni hänger väl med på festen nu?

– Gärna, svarade Basse, medan de övriga i sällskapet sakta började röra sig emot de väntande limousinerna.

Victoria hade haft många och långa diskussioner med Andreas om valet av restaurang för bröllopsfesten. Till slut hade hon fått ge med sig när Andreas stod på sig. Han ville att kalaset skulle vara på den där lilla restaurangen där de träffades och åt pizza tillsammans den första gången Victoria besökte honom. Det hela hade slutat med att Andreas pratat med restaurangägaren som han numera kände ganska väl och abonnerat hela stället.

Festen på den lilla restaurangen blev fantastisk. Victorias pappa höll ett fint tal till brudparet och inte ett enda öga var torrt. Till och med Basse torkade sig i ögonvrån, även om han envist hävdade för Linda att det rörde sig om någon typ av allergi. Allra mest känslosamt blev det när Victorias mamma lämnade över ett handskrivet kort till brudparet. Det var Andreas morfars syster som med darrig och gammaldags skrivstil skrivit ett kort där hon gratulerade brudparet så hjärtligt på bröllopsdagen. Trots att hon närmade sig sin hundraårsdag så hade hon ändå lyckats med att både skriva kortet och dessutom få tag på Victorias mamma på något sätt så att kortet kunde överlämnas. Andreas var mest rörd av alla och insåg att han verkligen borde kontakta den enda släkting han hade kvar i livet innan det var för sent.

När alla hade ätit av den fantastiska maten och skålat för brudparet började sällskapet röra lite på sig. Några gick ut på den stenlagda trottoaren utanför för att hämta lite luft och det blev en skön och ledig stämning inne i restaurangen. Basse kom fram och satte sig bredvid Andreas för att prata.

– Fasen vad jag är avundsjuk på dig ska du veta, började han.

– Vad menar du, svarade Andreas.

– Ja alltså, jag skulle också gärna vilja gifta mig någon gång.

– Ja, men nu har du ju träffat Linda. Det är ju fantastiskt, eller hur? Hur träffades ni?

Basse suckade lite.

– Vi träffades faktiskt på en dejtingsida på nätet, avslöjade han. Jag har alltid haft svårt för att fixa brudar, det vet du ju. I bilhallen kan jag babbla på hur mycket som helst men ser jag en tjej jag gillar så drar hela strupen ihop sig liksom.

Basse såg lite moloken ut.

– Hur länge har ni varit ihop då, frågade Andreas nyfiket.

– Några månader. Jag börjar faktiskt tro att hon gillar mig. Jag trivs som fan med henne. Hon är glad och rolig, en underbar flickvän och en bra kompis. Jag har faktiskt inte så många riktiga kompisar egentligen.

– Jo men det har du väl, protesterade Andreas. Du har ju varit ute i svängen på krogen och umgåtts med folk under alla år. Du har väl en massa polare?

– Nej alltså, du vet, de där polarna är inte mycket till polare när det väl gäller. Egentligen så har jag nog bara en enda riktig vän. Även om vi inte umgås så mycket nu egentligen.

– Vem är det då, frågade Andreas nyfiket.

– Du, svarade Basse sanningsenligt och såg allmänt sorgsen ut. Jag blev så jävla glad när jag hörde att du skulle gifta dig så jag snodde firmans dyraste SUV och tog med mig Linda hit. Och så missade jag hela vigseln. Fan.

– Tänk inte på det, svarade Andreas. Ni kom ju hit ändå och jag är jätteglad för det. Vi har ju ändå haft en del kul ihop när vi växte upp, även om vi mest umgåtts när jag byter bil hos dig numera.

– Ja fy fan, utbrast Basse. Kommer du ihåg den sommaren när vi fyllde femton och åkte moppe hela sommarlovet. Det var fan magiskt.

– Ja det var kul, svarade Andreas. Bensinen kostade fyra och femtio litern minns jag. Och kommer du ihåg den där gamle mackägaren? Han som alltid skulle hjälpa oss att tanka? Han lät oss...