Lekander En Mördares Son

1. Auflage 2023
ISBN: 978-91-8080-585-8
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 450 Seiten

En helt vanlig pojke, 11 år, Gustav, ser mordet på sin mor när det utförs av hans far, Själv blir han inlåst av fadern. Känna hans rädsla och frustration för hans fars galenskap. Från det får vi följa hans liv genom hans uppväxt tillsammans med fosterföräldrar, vänner och kärlek till konstiga sammankopplingar och utveckling av historien. Hur han väljer sin livs väg och framtid tillsammans med vänner.

Klaus Lekander Ny inom författarskapet. Som efter ett normalt arbetsliv måste prova något nytt.

Autoren/Hrsg.

Lekander, Klaus

Leseproben

Kapitel 1.

Det var fredagen den tredje augusti 1973, Gustav var 11 år gammal. Han satt i en brun tygsoffa med benen uppdragna under sej och tittade på TV, även om den gamla västern med Clint Eastwood var spännande, så var det inte eldstriden på TV:n som hade hans uppmärksamhet. Hans ljusa lugg hängde nästan ner i de blågråa ögonen. På soffbordet av mahogny framför honom så stod ett glas med saft och ett fat med en ännu orörd bulle och kex på. Det som hindrade honom att följa med i filmens handling, var hans mor och far som hade börjat bråka ute i köket. Det var ett tecken på att pappan hade druckit sprit igen. Det pågick en bra stund och blev allt mer högljutt. Moderns ljusa röst tjatade och bad om att maken inte skulle dricka mer. Medan fadern skrek åt henne att bara hålla käft och försvinna om det inte passade henne. Det var inte första gången som de bråkade om drickandet. Men Gustav tyckte alltid att det var otäckt när dom var arga och skrek åt varandra. För att förhindra ljudet från köket tryckte han händerna för öronen. Han tog en blommig och väl broderad prydnadskudde för ena örat. Trots det hörde han hur mor och far bråkade vidare som så många gånger förr. Modern kallade pappan för äckligt fyllesvin. Han hörde hur pappa Tores slag träffade mamman. Hon hade inget att stå emot de kraftiga slagen som faderns kraftiga kropp utdelade.

"Din jävla subba, jag ska fan i mej slå ihjäl dej", skrek han.

Gustav skrek "tysta", in i kudden och bad dem sedan att sluta, fast fortfarande in i kudden då han inte vågade reta upp sin far mer eftersom han druckit. Ännu ett slag hördes träffa kvinnan, och sedan hörde han hur hon föll till golvet och drog med sej porslin och bestick i fallet, troligen från köksbänken. Gustav ryckte till vid varje slag. Det skar i honom och rädslan steg. Han önskade bara att det skulle ta slut. I vanliga fall brukade de aldrig slå på varandra, men nu hade fadern tagit till knytnävarna.

"Sluta", skrek hon av rädsla och smärta, sedan smällde det igen. Gustav föreställde sej hur pappan stod lutad över modern och hur han slog henne gång på gång. Pojken kastade sej upp ur den nedsuttna soffan.

"Sluta, sluta, döda henne inte", skrek han och sprang tanklöst ut i köket, fram till fadern och slog på faderns breda bröstkorg. Hans spensliga kropp studsade bara mot fadern, medan han skrek att fadern skulle sluta. Något liknande hade han aldrig gjort tidigare, men nu var han riktigt rädd för att mamman skulle bli dödad. Alla tankar om sin egen säkerhet var borta.

"Håll käften, annars slår jag ihjäl dej med", skrek fadern till pojken och slog till honom med knytnäven som träffade honom i pannan, innan han hann reagera. Gustav slog i golvet och allting blev mörkt. När han vaknade upp låg han på köksgolvet. Det dunkade hårt i pannan. Han kände efter med ena handen och tittade på den. Men det blödde i alla fall inte. Pappan hade under tiden rullat in hustrun i en matta. Man kunde se hennes långa mörka hår falla ut ur mattan och att blodet rann ut på golvet.

"Nej, nej, nej", skrek han och kravlade på alla fyra mot mattan, men fadern tog tag i hans skjorta och drog upp honom på benen, samtidigt som han sa till honom,

"Håll käft, du ska hämta motorsågen i vedboden, sen följer du efter mej. Fattar du"? Sa han bestämt.

Gustav tog tag i bordet för att inte falla omkull igen och gned sej åter igen försiktigt i pannan.

"Är mamma död"? Han tittade förskräckt på hårtofsen, sedan på pappan, men kunde ändå inte riktigt förstå det.

"Rappa på om du inte vill dela öde med din subba till morsa", halvskrek fadern irriterad. Sedan vände han sin långa kraftiga lekamen och gick ut genom dörren, med frugan gungande över axeln, och en plastkasse i vänstra handen. Fadern gick obesvärat lätt, som om mattan varit tom. Även om han gick lite ostadigt på grund av spriten. Gustav traskade sakta efter med nedsänkt huvud och med huvudet fullt av snurrande förvirrande tankar. Han stängde ytterdörren efter sej, och följde efter pappan av rädsla att bli nästa offer om han inte lydde.

"Hämta motorsågen i vedboden, är du dum i huvudet eller", sa han till Gustav när han insåg att pojken följde efter honom. Han gjorde som pappan sa, och vek av mot vedboden. Han greppade motorsågen som stod precis innanför dörren till vedboden, och gick sedan efter fadern. Han undrade över vad som gjort pappan så arg att han slog ihjäl mamma. Kunde man bli så arg av att dricka sprit. Då skulle han aldrig dricka sprit, lovade han sej själv. Han undrade vad fadern skulle använda motorsågen till, men det spelade ingen roll nu. Stegen kändes som om han höll på att sjunka genom marken, och han fick slita för att hänga med i pappans takt.

"Allt måste vara en dröm", sa han till sej själv. "Det bara måste vara en dröm".

"Rappa på, sa jag", hörde han pappan skrika åt honom, en bit framför. Men just nu spelade det ingenting någon roll längre. Vad hade hänt egentligen? Hade pappa verkligen dödat mamma? Det var otäckt att någon kunde göra så. Han gjorde i alla fall som fadern sa, för han var för rädd för att inte lyda. För var gång som moderns huvud gungade till trodde han att hon vaknade till och skulle ropa till honom att hjälpa henne. De gick en dryg kilometer in i skogen innan pappan stannade i en liten glänta som han matat rådjur och annat vilt i.

"Plocka bort grenarna som ligger där, och rappa på, jag vill inte vara här ute i mörkret om regnet kommer".

Under tiden som pojken petade lite förstrött ibland grenar och kvistar på marken, slängde pappan ner mattan innehållande modern på marken. Tore rullade ur kroppen och klädde av henne naken. När han var klar reste han sej upp och tittade på platsen som pojken rensat upp. Gustav vände sej om. Han ville inte se mamman liggande så där.

"Det var inte mycket till plats, det är tur att du inte ska ligga där med", sa han rått till sin son. Hans fylleskratt ekade i skogen och pojken grät om möjligt ännu mer, han kände hur en isande kyla spred sej genom hela kroppen, och hur den svarta terrorn grep om hans hjärta. Fadern drog kvinnans nakna bleka kropp till den rengjorda platsen, och sedan tog han motorsågen som pojken burit dit och startade den. Gustav föll baklänges ihop som om han fått benen avslagna, när han förstod vad som skulle ske. Mannen började dela upp kroppen på flera ställen och till slut var det bara slamsor kvar, där en och annan benflisa som stack upp. Turligt nog var inte Gustav vid medvetande under den fruktansvärda slakten av moderns kropp. Meningen var att det skulle kunna tas för ett djurkadaver, om någon skulle hitta det. Pojken låg på ryggen i det långa gräset. Han vaknade till när fadern sparkade till honom i sidan. Han kräktes igen, bara av vetskapen om vad som kanske hade hänt. Han kunde inte se, inte höra, inte andas eller skrika, allt blev svart igen. Fadern sparkade till honom åter igen.

"Vakna det är klart".

"Nej", skrek han utdraget, det var allt som pojken fick fram, men han reste sej sakta upp. Han vände sej om instinktivt och tog ett steg mot vad som en gång varit hans mamma. Men stannade, då det inte fanns något att gå fram till, inte ens ett lik. Han fattade inte att det hade hänt. Den isande skräcken gjorde honom panikslagen, och han blev svimfärdig igen men lyckades förbli stående stilla ett par sekunder innan fadern åter ropade på honom. Fadern hade tagit fram kassen och plockat upp några halvruttna köttbitar från den senaste slakten, och slängt dem på kroppen.

"Det där ska väl locka hit några hungriga rovdjur. Ingen kommer hitta henne här innan dess". Han vände sej om mot Gustav, helt nedstänkt av mammans blod, passerade han honom och klev iväg hemåt.

"Kom nu"! Han såg ut att vara belåten. Även om inte Gustav uppfattade det. "Glöm inte motorsågen".

"Nej", svarade Gustav knappt hörbart. Den smala kroppen skakade när han följde efter fadern. Han frös, men visste inte om det var för att han var blöt eller om det var för det han upplevt. Han grät kontinuerligt, totalt hysterisk på insidan. Han kände inte ens att det hade börjat regna, och inte ett ljud kom från hans läppar under den...