Lekander En Resa Från Botten

1. Auflage 2025
ISBN: 978-91-8134-654-1
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 316 Seiten

Detta är en berättelse om en ung kvinna och hennes dotter. Den unga kvinnan utsätts för ett brott som ändrar hela hennes liv. Hennes familj och vänner byts mot en helt annan miljö. Följ henne och hennes dotter på en ovanlig resa.

En pensionär som skaffat en hobby, men fortfarande är en novis inom bokskrivande och författarskap. Håller fortfarande pä med att lära.

Autoren/Hrsg.

Lekander, Klaus

Leseproben

Kapitel 1

Den första januari nittonhundratrettiofem. Lisa Strandberg var på en fest med sina gamla klasskamrater från sjunde klass. De höll på att fira in det nya årets inträdande. De befann sej i en lägenhet som tillhörde hennes bästa vän Agnes och hennes man. Det hade blivit en ganska högljudd fest där grannarna redan varit och knackat på dörren för att få dem att lugna sej lite. Lisa var en smal tanig tjej på nitton år, som normalt var ganska lugn och behärskad. Men nu hade de druckit lite vin och skålat med Champagne, så hon hade blivit högljudd och lite lössläppt än vanligt. Hon dansade tryckare med en av de jämnåriga killarna som var där. Hennes vita tunna blus attraherade grabben till att tafsa på hennes bröst. Normalt hade hon ryckt sej undan och troligen lämnat honom. Men nu var hon vågad och lät honom hållas. Hon slängde undan sitt långa mörka hår som i en inbjudande gest. När musiken tystnade så kanade dom ner i soffan och fortsatte med att undersöka varandra. Ingen runt omkring reagerade på deras sett att bete sej. Lisa ryckte plötsligt till när Göran börja treva efter mera intima ställen.

"Nej du, nu får du ta det lite lugnt", sa hon snabbt och drog undan hans hand.

Det verkade som om Göran förstod och accepterade motgången. Men han viskade till henne att han ville mer än så inom snar framtid.

"Inte än, och inte här" sa hon med en svag röst som inbringade vissa förhoppningar hos Göran.

"Du får som du vill", sa han och log mot henne innan han fortsatte att kyssa henne. De vaknade upp av att Håkan och Gill tryckte sej ner i soffan och skuffade ihop dem.

"Flytta ihop, ni behöver inte hela soffan sa Håkan och skrattade åt dem.

Lisa tittade sej omkring och undrade vart Agnes tagit vägen. Hon lämnade soffan och gick ut i köket. Agnes var inte där heller. Men det stod ett halvfullt glas med skumpa på diskbänken. Hon tog glaset och tömde det i ett svep. Hon gick ut i hallen, var hon mötte Göran. Undrande frågade han,

"Vart ska du”?

"Jag undrade bara vart Agnes tog vägen".

"Skit i det, kom istället", sa Göran och tog tag i armen på Lisa för att få med henne in i rummet igen. Lisa protesterade och drog sej loss.

"Jag ska bara se så hon inte mår dåligt, följ med istället", sa hon och rynkade på de mörka ögonbrynen.

"Kommer", sa han lydigt om än motvilligt och följde efter henne.

De stannade till utanför sovrummet och lyssnade. De kunde inte höra någonting så de öppnade dörren och tittade försiktigt in. Där inne låg Agnes och Peter tätt sammanslingrade helt nakna. Agnes slet snabbt åt sej ett lakan och skylde deras kroppar någorlunda.

"Vi är lite upptagna", skrattade Peter och rättade till sin frisyr.

"Ser det" sa Lisa snabbt och stängde dörren.

"Nej, nu ska jag gå hem", sa Lisa snabbt när de fått igen dörren. Det märktes att hon blev lite besvärad över Agnes beteende.

"Nej. Varför det" undrade Göran besviket, och fortsatte,

"Stanna ett litet tag till, snälla".

"Nej jag vill gå hem. Det känns inte bra just nu och så mår jag lite illa också", sa hon som ursäktande anledning till det snabba uppbrottet.

"Jag följer med dej hem" erbjöd han sej artigt. Han ansåg inte att en flicka skulle gå ensam hem mitt i natten, och framför allt ville han visa sin bästa sida för henne.

"Det behöver du inte, och pappa skulle nog inte gilla att jag är ute och går med en kille heller",

"Men om jag bara följer dej en liten bit då", försökte han.

"Men visst då. Men du måste lova att vända om när jag säjer till. Du vet far".

"Hedersord, jag lovar". Han arbetade med att vara så ridderlig som möjligt mot henne. Han hade sina förhoppningar om framtida vänskap och mer där till. Han gillade henne verkligen.

Dom tog på sej skor och Göran hjälpte henne på med hennes kappa. Sedan gick dom sakta iväg mot hennes fars hus i utkanten av staden. De hörde ett par enstaka smällare under vägen, medan de småpratade och höll varandra i handen. Strax vart det dags för sista biten, och Lisa ville gå ensam så att fadern inte såg vem hon gick med. Göran vände direkt och återvände till festen. Hon försvann in i den lilla parken som låg mellan platsen och hennes hem. På en parkbänk satt en man med en liten hund i koppel. Han vinkade till henne när hon kom närmare. Hon stoppade händerna i fickorna på kappan och drog ihop dem runt magen, när hon skulle passera mannen.

"Hej snygging, vill du ha lite kul", sa han när hon var nästan framme.

Hon svarade inte utan bara gick lite fortare och på andra sidan den smala stigen, för att inte komma för nära.

"Tycker du att du är för fin för mej eller", sa han och reste sej upp från parkbänken.

Fortfarande utan att svara ökade hon farten och försökte gå så fort hon bara kunde. Hon passerade honom, men vågade inte springa iväg på grund av halkan. Så hon kom inte längre än ett par meter innan han fick tag om hennes arm.

"Släpp", skrek hon och försökte komma loss.

"Det är bara vissa flickor som är ute så här dags", sa mannen med en menande ton och ett lätt skratt.

"Jag är ingen sån, släpp mej", skrek hon argt och med rädsla i rösten och försökte slita sej loss.

"Nu är du", sa han och slängde ner henne på marken. Han höll henne hårt nertryckt i den kalla snön, höll för hennes mun med ena handen och med den andra lyckade han dra ner henne trosorna. Sedan knäppte han upp sina byxor och lade sej på henne. Hon hade inte kraft nog att värja sej då han var betydligt större än henne. Med gråten som hindrade henne att skrika, och medan tårarna rinnande nerför hennes kinder. När han var klar reste han sej upp från henne och drog upp sina byxor och tog kopplet och sa till hunden,

"Jag sa ju att det skulle bli en bra kväll". Sedan lämnade han henne där i kylan tillsammans med en tom spritflaska.

Efter en lång stund med förtvivlade tårar lyckades hon resa sej upp och började gå sakta hemåt den sista biten. När hon var vid grannhuset så stannade hon tvekande. Skulle hon gå in eller skulle hon bara försvinna. Hon visste att det skulle bli ett rent helvete. Far skulle aldrig tro henne och troligen skulle han slänga ut henne efter att gett henne stryk. Eller så skulle hon bli inlåst på vinden igen. Hennes mor skulle bara bli ledsen och försöka trösta henne, trots risken att bli slagen. Frågan var om det faktiskt inte var lättare att bara försvinna. Men vart skulle hon ta vägen? Hon gick tillbaka till parken och satte sej på den första bänken. Mellan känslorna av förtvivlan, ånger och ilska beslutade hon sej för att lämna staden med första möjliga buss.

I huset där Lisa bodde innan den förfärliga händelsen och ett tag efter hennes bestämda hemkomst, så gick fadern omkring och gapade på hustrun, medan han slog i luckor och knuffade undan en stol så den föll och gick sönder. Vreden lyste i hans ögon. Först beskyllde han dottern för att vara en hora. Sedan vände han sig mot frun.

”Det är du som är ansvarig till att flickan har horat, och det är väl du som har lärt henne, medan jag har slitit för att vi ska vara respektabla”, skrek han och fortsatte med att hota henne.

”Jag se till att ni båda blir arvlösa, ni svagsinta fruntimmer. Kvinnan satt på en köksstol och grät medan maken bara fortsatte att häva ur sej hot och okvädningar mot henne och den frånvarande dottern.

"Du vet ju inte ens vad som har hänt henne", försökte hon mellan gråtattackerna.

Han lyssnade inte på henne utan fortsatte.

”Du är bara en skamlös kvinna som inte fattar hur man uppfostrar barn. Dessutom har hon säkert horat och nu blivit på smällen", skrek han.

"Men om hon har blivit våldtagen och ligger förtvivlad där ute någonstans. Eller så är hon död", sa hon gråtande.

"Det vore lika bra, hon kommer aldrig in i det här huset igen", lovade han.

För hans del hade han ingen dotter längre.

"Kan vi inte ringa runt och fråga om någon har sett henne", undrade hon mellan gråtattackerna.

"Aldrig att jag ringer och talar om att den dottern jag fött har blivit en hora. Är du inte riktigt klok. Men du har väl horat du med, så ni båda har väl bara snyltat på mej,...