Nilsson Kyrkoherden som slutade tro

och andra berättelser
1. Auflage 2025
ISBN: 978-91-8114-710-0
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 0 - No protection

E-Book, Swedish, 116 Seiten

Kyrkoherden blir tagen av att han slutar tro på Gud. Hur ska han kunna gå vidare och vägleda sin församling när tron är borta. Mopeden som är central i berättelsen om Berit hittas många år efter det som hände. Den sparsamma mannen vill spara maximalt med pengar. då tänker han på att ta livet av sig, då kostar man inget. Däremot blir det problem för alla sätt han kan tänka sig kostar just pengar. Dessa och några fler berättelser väntar på att få läsas av just dig.

Mats Nilsson är en sextioårig man som till vardags kör lastbil. Mats målar tavlor och skriver. Han har alltid varit konstnärlig och ett problem med hjärtat 2015 fick honom att börja måla och skriva mer, då han hade svårt att göra några större fysiska aktiviteter. Även om Mats har haft mycket svårt för grammatikus kom denna bok till och han säger att fler romaner finns i huvudet. Kyrkoherden som slutade tro och andra berättelser är hans debutroman.

Autoren/Hrsg.

Nilsson, Mats

Leseproben

Mopeden

För ett par månader sedan tittade jag på min dator och Marketplace på Facebook. Där fick jag se en Monark Monarped till salu. Den var i ett uselt skick men jag tyckte jag kände igen den. Eftersom mopeden var i närheten åkte jag för att se på den. Mycket riktigt så var det mopeden som saknats i över fyrtio år. På undersidan av bakskärmen fanns en röd strimma av färg som jag mindes att det var.

Jag frågade hur han fått tag på den

-Den stod i garaget när jag köpte huset, den förre ägaren ville inte ha den så jag fick den.

Detta var den saknade pusselbiten och jag undrade om Wallgren fortfarande levde. Jag skulle ta reda på det, köpte mopeden och tog hem den.

Det var vinter när jag första gången träffade på kvinnan som körde mopeden. Jag heter Patrik och var då femton år och hade precis fått en moped. En begagnad Puch Dakota fick jag av mina föräldrar samma dag jag fyllde femton. Den var ett par år gammal men i riktigt fint skick. Det var 1980 när allt det hemska hände. Kvinnan körde en gammal Monark Monarped som troligen var från femtiotalet. Det var i alla fall en gubbmoppe som alla vi ungdomar tyckte var ful. Att den dessutom hade trampor gjorde den helt ointressant.

Tanten kallades för Skogan, ingen visste varför, hon hette egentligen Berit och hade ett vanligt sonnamn, vilket kommer jag intelängre ihåg. Det gick rykten om Berit som förmodligen inte var sanna, men när man är i femtonårsåldern tror man på fler saker än man borde. Hon hade alltid en plastpåse med något innehåll på pakethållaren. Berit bodde i en liten stuga i utkanten av byn, några spred ut att hon gillade småkillar i min ålder och erbjöd att betala om hon fick se dem nakna. Som alltid går sådana rykten när någon inte håller sig inom det normala.

Jag vet ju inte om det var sant men jag trodde inte det då och tror fortfarande inte att det var så. Jag lärde ju känna henne om än ytligt. Denna Berit var stor och nästan rund, lika lång som tjock. Mopedens fjädrar var i botten när hon satt på den. Jag kom ihåg att den gick sakta men hon slapp att trampa i alla fall.

Som sagt såg jag henne en vinterdag när hon kom gående och ledde mopeden. Jag var som alltid artig och frågade -behöver tant hjälp med mopeden?

Hon såg på mig med en blick som visade att hon var missnöjd och säger oväntat

-ja du pojk, min moped startar inte, du begriper dig väl ändå inte på sådant.

Jag svarade att jag kunde laga min egen moped och tittar gärna om tant vill. Hon fnös till men lämnade över den gamla mopeden till mig. Det var lätt att åtgärda felet, tändstiftet hade fått en loppa och jag rengjorde ytan och satte tillbaka stiftet. -så nu ska tant se att den fungerar!

Hon provar och den startar genast, glad i hågen ger hon mig en femma för besväret.

-tack, om du kommer imorgon ska du få en tia till!

Jag svarar att jag gärna hjälper till ändå. Berit körde i väg, nöjd med att slippa gå längre.

Att jag hjälpte Berit gjorde att hon alltid hejade på mig. Jag blev även kallad för den duktiga killen av henne. Det blev att Åkes motor inte längre fick göra något med Monarken, Berit ville att jag skulle se till den. Givetvis fick jag bra betalt, hon var inte snål mot dem som hjälpte henne.

Jag säger inte att jag kände Berit men det gjorde ingen hon var en enstöring som vi kallade det på den tiden. Det gick rykten om att hon hade en hög med pengar gömda i madrassen. Det ryktet var väl bidragande till det som hände senare den sommaren.

Ett av mina intressen den här tiden var fiske, jag hade en kompis som hette Tony som var minst lika intresserad av det som jag. Vi var ofta ute i sjöarna runt omkring för att fånga storfisken. Vi fiskade i olika sjöar beroende på vilken art vi var ute efter. Abborre och gädda men även ål och gös var det vi föredrog. Det var en av mina föräldrars vänner som ville att vi fiskade braxen till mat åt hans illrar. När vi inte ville cykla så långt kunde vi sätta oss vid kraftverket och bottenmeta braxen åt honom. Där hände det att vi fick en och annan ål, den största ålen var runt ett och ett halvt kilo tung. Den fick jag kämpa med för att få upp. Ålar är starka och kan vara svåra att bärga.

Sommaren fortskred och när jag var hemma hos Berit en lördagseftermiddag för att byta däck på mopeden kom hon ut till mig där jag höll på.

Hon hade en barsk min som jag nu vant mig vid. Berit satte sig på stolen och pratade om att hon behövde sin moped för att komma till affären och andra ställen. Berit var 58 år gammal men såg äldre ut, en gång hade hon visat mig några bilder på sig själv när hon var ung. Jag trodde inte det var samma människa, på bilden var en jättesnygg smal smärt tjej. Visst såg jag att hennes ansikte var likt men en sådan förändring trodde jag inte var möjlig. Jag hjälpte gärna till att fixa hennes gamla moped, hon gav mig mer pengar än det skulle kostat hos Åkes motor.

Berit sa att det var för att hon litade mer på att jag kunde göra det bättre än den där Åke. Jag vet inte om det var så, nu i efterhand tror jag det var för att då höll jag henne sällskap, Berit var rätt ensam.

Det fanns några som blev avundsjuka tror jag, några killar försökte sprida ut att jag fick pengar för att ha sex med Skogan. Jag brydde mig inte om vad de sa men tog ett tag med Anders som var den som startat ryktena. Han försökte få mig att tro att Jonas hade satt i gång dem, men jag visste och hotade Anders med att tala om för hans pappa vad han sagt. Anders hade en mycket argsint pappa vid namn Knut, vi trodde att Anders och hans bror fick stryk av honom då och då. Anders slutade då genast och fick även de andra att sluta sprida rykten. Jag vet att jag skulle agerat annorlunda för egentligen var det Anders och hans bror som var offer, jag var bara femton år så jag visste inte bättre. Berit ville ha hjälp rätt ofta med mopeden även om jag visste att allt var bra åkte jag dit för att göra som hon ville. Mycket var för att jag tyckte synd om Berit men även att jag alltid fick bra betalt.Mitt i sommaren skulle jag rätta till bakskärmen på mopeden, då råkade jag kladda till det. jag höll en burk röd färg som jag målade några plåtar med, då råkade jag spilla på mopeden men det kom mest på undersidan av skärmen så Berit tyckte inte det var så farligt.

Det hade blivit augusti, jag och Tony hade varit ute hela natten och fiskat. Det var dåligt med ål så vi fick ingen den gången. Klockan var ungefär fem på morgonen när vi gick hemåt. Vi gick längs allén som ledde till den stora herrgården, mörkret hade börjat övergå till ljus när vi passerade Berits stuga. Tony sa förskräckt

-titta någon har slagit in ett fönster hos Skogan.

Jag stannade och såg in mot stugan och där var ett fönster sönderslaget. Snabbt gick vi in mot fönstret för att se så inget hänt med Berit. Då fick vi en chock, Tony och jag bara stirrade när vi såg Skogan ligga med vad som såg ut som en bruten nacke. Huvudet var förvridet och låg i en mycket konstig ställning. Jag kände på henne, hon hade ingen andning eller puls. Vi sprang ut och precis då kom taxiBengt körande med sin Volvo. Han förstod att något hänt när vi sprang ut på vägen och hejdade honom.

Det tog någon halvtimme innan den första polisen kom, Doktorn som bodde i byn kom före dem. Han hade konstaterat att hon var död innan någon polis dök upp. Jag och Tony satt i Bengts taxi medan vi väntade, jag frös förmodligen av rädsla och nervositet.

Då när jag satt där i taxin började mina tårar rinna, Berit hade varit snäll och jag hade börjat tycka om henne. Jag tänkte på alla gånger hon berättat saker, visat bilder för mig.

Då öppnas dörren och jag ser upp på den ökända kommissarie Wallgren. Kommissarien var i fyrtioårsåldern och hade mörkt hår och mörka nästan svarta skrämmande ögon. På den tiden i början av åttiotalet hade vi respekt för polisen, men även polisen hade respekt för oss ungdomar. Wallgren frågade om jag sett något, jag skakade på huvudet.

-Åk hem och sov några timmar pojkar, jag hör av mig senare...