Persson | Journey | E-Book | www.sack.de
E-Book

E-Book, Swedish, Band 1, 270 Seiten

Reihe: Journey

Persson Journey

Vandraren och Stjärnfödd
1. Auflage 2026
ISBN: 978-91-8114-058-3
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

Vandraren och Stjärnfödd

E-Book, Swedish, Band 1, 270 Seiten

Reihe: Journey

ISBN: 978-91-8114-058-3
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark



"Journey - Vandraren och stjärnfödd" är en fantasysaga som inleds med en ondskefull ritual. Nekromantikern Latlax försöker framkalla ett uråldrigt vapen, men ritualen misslyckas och vapnet manifesteras istället som ett gåtfullt alvbarn i Dimskogen. Den åldrade vandraren Alden, en väderbiten och erfaren man finner och tar hand om det övergivna alvbarnet. Barnet, som senare får namnet Indigo, bär märkliga märken och har en enorm, okontrollerad inre kraft (nekrotisk åsamkande) som Alden måste skydda och dölja. Alden och Indigo ger sig ut på en farlig resa genom landet Auroria, ständigt jagade av två mäktiga krafter. Den ondskefulle, en hänsynslös och bestämd gestalt med en mörk bakgrund, som ser barnet som det ultimata vapnet han behöver för att störta den tyranniske Kungen Malzorath. Kung Malzorath, den galne monarken i staden Unterhaven, önskar också att fånga och korrumpera alvbarnet för sina egna vedervärdiga syften. Romanen skildrar Aldens kamp för att skydda Indigo från hans fiender och dölja sin egen hemlighet, samtidigt som den unge alven långsamt upptäcker och lär sig hantera sin farliga kraft. Boken innehåller tre parallella handlingar som är fint sammanflätade med varandra med flera plot twists du inte ser komma. Throwbacks till tidigare händelser och karaktärer sluter cirkeln på ett tillfredsställande sätt, sockrat med diskreta påskägg från fantasykulturen. Detta är en bok som utspelar sig på en mängd platser som målas i kontrast till varandra, åtföljt av vackra illustrationer som ger sagan liv. Karaktärernas val och handlande driver hela tiden bokens berättelse framåt. Detta är inte en tråkig tegelsten som spenderar halva tiden i ett tronrum med långdragna dialoger. Istället lär känna starka personligheter, följ dem med spänning genom fara, glädje och hjärtesorg.

Mikael Persson andas fantasy och ger den liv via sin text och sina illustrationer.
Persson Journey jetzt bestellen!

Autoren/Hrsg.


Weitere Infos & Material


Kapitel 12 - Gyllene kompaniet


Alden och pojken befann sig en mil utanför staden Fylfe.

”Alvunge, jag antar att vi ska till Eldridia, det är flera veckor av resande till fots. Vi måste ta oss genom Frostbarr-skogen, det Härskna träsket och förbi Slingriga bergen.”

Frostbarr, en skog av vintergröna tallar täckta av snö och is. Skogen var kall och rå, men också vacker och fridfull, bebodd av vargar och andra vinterdjur. Det Härskna träsket var en plats där bara de modiga eller de dumma vågade beträda. Den träskiga terrängen var full av faror, såsom giftiga ormar, blodtörstiga iglar och köttätande växter. Luften var tjock av dimma och horribel lukt, vilket gjorde det svårt att se och andas. Det enda ljudet var det konstanta surret från insekter och enstaka plask från något som lurade i vattnet. Det Härskna träsket var inte en plats för den räddhågsna eller svaga i magen. Under Slingriga bergen fanns Kristallgrottorna, väggar klädda med ädelstenar och där var luften fylld av ljudet av klingande kristaller.

“Uuh, Härskna träsket… Varför gör jag detta? Ge mig en gnutta till ett tecken varför jag inte ska lämna dig i närmaste by. En sak är säker, jag skulle förbli torrskodd, och i min ålder är det inte så lite det.” Den lille fumlade med en knapp på Aldens väska, Alden tog ett djupt andetag och fortsatte, ”Om vi håller oss till huvudvägarna borde det gå bra, stanna vid min sida hela tiden… Vad säger jag ens, kan du ens gå ifrån mig?” Pojkens öron pekade uppåt, han tittade på Alden med nyfikenhet och antydan till förvirring.

Flera mil senare stannade Alden till i Frostpine-skogen, natten hade fallit. Stjärnor blinkade på den svarta natthimlen som pärlband av ljus, långt borta kunde man höra en uggla och andra av nattens varelser.

"Det här är en lika bra plats som någon annan att slå läger på för natten. Jag säger dig, pojk, vi har tur att det är sommar. Vi skulle inte klara oss en minut här på vintern utan ett ordentligt läger. På vintern fryser luften och utan magi eller speciell andningsapparat kommer ingen dödlig människa att överleva i den kylan", Han satte ner barnet, som korrigerade sin hållning och reste sig upp, "Åh, så du kan gå... Jag undrar vilka andra hemligheter du döljer för mig", sa Alden med en glimt i ögonen, Ungen stapplade mot Aldens ryggsäck och började rota efter mat, "Bra! Börja med kvällsmaten så gör jag upp en eld." Alden, som äntligen fått lite vila efter en lång dag, var nu på relativt gott humör. Kanske var det också något annat som hade lyft hans humör, ett äventyr hade börjat på nytt.

Elden började spraka och gav en behaglig värme, de två udda följeslagarna åt bröd, grönsaker och torkat kött. I ett ljussken från elden såg Alden en sten täckt med runor inte långt ifrån dem. Stenen var ristad av en stenhuggare och rest av vandrare. Runorna berättade en lång historia om svunna tider, historier om ett äventyrssällskap.

"Det kan inte vara sant!" flämtade han. Pojken tittade på Alden och försökte spegla gubbens förvånade ansiktsuttryck.

"Jag har varit här förut, för länge sedan... Kryp ner i väskan med lite bröd så ska jag berätta en historia för dig. Det var 10 år före trollkarlskrigen, kort sagt. Notationssystemet som används här i Auroria består av före och efter trollkarlskrigen. Det kallas så i vardagligt tal, i historieböckerna är dess riktiga namn Slaget mellan mystikerna, som vår fiskvän nämnde tidigare. Mer sofistikerat, tyvärr, men trollkarlskrigen hade fastnat i folkmun.

Vi hade fått i uppdrag att hitta en legendarisk staty och leverera den till höglandsherren MacGuffin. Det är alltid, vareviga gång, något långsökt och/eller farligt, varför kan det inte bara vara ett eskortuppdrag? Även om det troligtvis skulle vara tråkigt och inget mer, glöm det förresten, ingen vill utföra sådant. De var en brokig skara lycksökare, plus jag, en vandrare. Garrett Stormvind beskrev mig skämtsamt som en vandrande, talande broschyr som visste något om allting, jag antar att det var det som gav mig en plats i gruppen. Tarion från Nord hade samlat dessa individer för att svara på rop från människor i nöd, fara eller för enstaka mynt. Mynt behövs också, även en äventyrare behöver äta. Tarion hade sett och gjort mer än de flesta kan föreställa sig i sitt liv som äventyrare, han hade kämpat mot drakar, demoner och mörka herrar. Han hade utforskat forntida ruiner, gömda riken och glömda hemligheter. Han hade räddat otaliga liv, förtjänat oöverträffat antal utmärkelser och skaffat sig ett oöverskådligt antal fiender. Han var en hjälte i ordets sanna bemärkelse i Auroria. Han var Tarion från Nord, sin tids största äventyrare, och han hade bara börjat.

Sedan var det, som jag nyss nämnde, Garrett jägaren Stormvind. Tarion hade träffat Garrett på en bågskyttetävling. Jägaren, i behov av mynt, hade anmält sig till något han aldrig annars skulle ha gjort. Förnedrande att nyttja sina färdigheter enkom för uppvisning och andras nöjen. Tarion var med i tävlingen för att förödmjuka några ganska oförskämda adelsmän, pro bono. Garrett gick därifrån med mynten den dagen, vem som var den bättre bågskytten mellan de två förblir osagt, de ville aldrig berätta för mig vem som faktiskt vann, men en vänskap hade uppstått genom en, dem emellan, ärlig tävling. Garrett Stormvind var en vildmarksman, han älskade naturen mer än något annat. Han kunde namnge varje växt, djur och insekt i skogen, väl bevandrad i flora och fauna. Han kunde spåra vilken varelse som helst, stor som liten, med sina skarpa ögon och öron, inte en så liten bedrift för en människa. En ljusalv? Givet. En människa? Endast ett fåtal.

Båda tyckte att det vore klokt att ta med en trollkarl till framtida uppdrag, magi kan vara ganska användbart när behovet uppstår, så de anlitade Remy Väsarbotten. De borde ha bett om referenser, om du frågar mig, jag litade aldrig på posören. Han insisterade också på att vi alla skulle kalla honom Remy av skuggorna… ingen kallade honom Remy av skuggorna. Tyvärr, en vecka senare, träffade de Zara, Zara Runskärva, som också kunde magi. För sent att sparka ut Remy, men för otrolig för att kunna tacka nej, rekryterade Tarion också Zara. Det är aldrig för sent att sparka ut en trollkarl vars efternamn påminner om en slapp röv. Hon var en trollkvinna som kunde svinga sin hillebard lika kraftfullt som hon svingade sin ödesbestämda magi. De hade några lyckade turer innan de fick sitt nuvarande uppdrag, att hämta den legendariska Situ-statyn. Även om de för det uppdraget behövde ytterligare en pusselbit till sitt lag…

Tarion hittade mig i en inte så blygsam krog vid namn Rostiga Dolken, där jag smuttade på ett glas av vinet Skuggans kyss. Ett mörklila vin gjort på bär som växer i de djupaste skogar, det sägs väcka dolda begär och hemligheter hos dem som dricker det, jag föredrar Månskensdimma, men man tager vad man haver. Ett blekt vitt vin gjort på sällsynta blommor som bara blommar på natten, det här vinet sägs förstärka drömmar och visioner. Medan Drakglöd hade varit perfekt, ett eldigt rött vin gjort på druvor som växer nära vulkaner, som sägs ge mod och värme. Lycka till med att hämta det dock, av uppenbara skäl. Rostiga Dolken var en skum och sjaskig krog som lockade tjuvar, smugglare och lönnmördare. Krogen var ett nav för svarta marknaden i miniatyr, där man kunde hitta allt från illegala trolldrycker till stulna artefakter. Krogen drevs av en slug gnom, som hade en fallenhet för att hamna i och ur trubbel.

Tarion kände att han behövde Aurorias ‘bästa resenär’, mina ord, inte hans, på grund av denna länge förlorade dikt om Situ-statyn:



Ihre Fragen, Wünsche oder Anmerkungen
Vorname*
Nachname*
Ihre E-Mail-Adresse*
Kundennr.
Ihre Nachricht*
Lediglich mit * gekennzeichnete Felder sind Pflichtfelder.
Wenn Sie die im Kontaktformular eingegebenen Daten durch Klick auf den nachfolgenden Button übersenden, erklären Sie sich damit einverstanden, dass wir Ihr Angaben für die Beantwortung Ihrer Anfrage verwenden. Selbstverständlich werden Ihre Daten vertraulich behandelt und nicht an Dritte weitergegeben. Sie können der Verwendung Ihrer Daten jederzeit widersprechen. Das Datenhandling bei Sack Fachmedien erklären wir Ihnen in unserer Datenschutzerklärung.