Powell Stjärnorna, Undernaturen och Kristi Återkomst

1. Auflage 2026
ISBN: 978-91-8114-209-9
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 112 Seiten

Dr. Robert A. Powell fördjupar i dessa artiklar förståelsen av Kristi återkomst i det eteriska och dess innebörd för människan, naturen och den s.k. undernaturen. Med exempel ur nutidshistorien visar han med hjälp av de kosmiska rytmerna hur Kristi återkomst bemöts av olika väsen och sfärer samt vilka utmaningar det innebär för oss människor i denna apokalyptiska tid. Dr. Powell är en internationellt känd föreläsare, författare, matematiker och astrosof, som har doktorer- rat på zodiakens historia. Han har grundat Choreocosmos School of Cosmic and Sacred Dance. Choreocosmos innehåller dels kosmisk eurytmi: koreografier för att komma i samklang med de fyra elementen, de sju planeterna och de tolv djurkretstecknen och dels Sakral Eurytmi, där man arbetar med heliga texter, meditationer och böner. Han har skrivit bl.a "Divine Sophia-Holy Wisdom"; "Chronicle of the Living Christ; The Christ Mystery" På svenska finns även "Allra Heligaste TrinoSofia" och "Maria Magdalenas Mysterium, hennes biografi och öde" samt "Sofia Vishetsläror". De två sista på BoD.se.

Dr. Powelläreninternationellt kändföreläsare, författare, matematiker och astrosof, som har doktorer- rat på zodiakens historia. Han har grundat Choreocosmos School of Cosmic and Sacred Dance. Choreocosmos innehåller dels kosmisk eurytmi: koreografier för att komma i samklang med de fyra elementen, de sju planeterna och de tolv djurkretstecknen och dels Sakral Eurytmi, där man arbetar med heliga texter, meditationer och böner. Han har skrivit bl.a "Divine Sophia-Holy Wisdom"; "Chronicle of the Living Christ; The Christ Mystery" På svenska finns även "Allra Heligaste TrinoSofia" och "Maria Magdalenas Mysterium, hennes biografi och öde" samt "Sofia Vishetsläror". De två sista på BoD.se.

Autoren/Hrsg.

Powell, Robert

Leseproben

1.0. STJÄRNVISDOMEN OCH DEN HELIGA GRALTEN (1988)

Er jach, ez hiez ein dinc der gral:
Des namen las er sunder twâl
Imme gestune, wie der hiez.
Ein schar inuf der erden liez:
Die four ûf uber die sterne hôch.

(Wolfram von Eschenbach. Parzifal 454. 21-25)

Han så där var ett ting nämnt Gral
vars namn han läst i skrift så klar
bland alla stjärnor, där den står.
En änglaskara den till jorden bar
Och flög så upp till stjärnors höjd.

Dessa ord antyder att ett kosmiskt mysterium är förbundet med gralen; det hänvisas till stjärnkonstellationer och till en änglaskara. Denna änglaskara bar gralen, lämnade den på jorden och återvände så till stjärnevärlden. Hur kan man förstå detta?

Legenderna förknippar gralen med den bägare Kristus använde vid den sista måltiden, nattvarden, och som Josef av Arimatea senare höll under korset för att i den fånga något av frälsarens heliga blod. Gralen innehöll alltså essensen av Kristi väsen och symboliserar det mysterium som är förbundet med hans blod. Vilket offrades för jordens och mänsklighetens frälsning. Men redan vid nattvarden innehöll detta kärl vinet som Jesus Kristus välsignade och delade ut till sina lärjungar med orden:"Tag detta och dela det mellan er. Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit. Nu börjar en ny tid och ett nytt offer, som skall vara till världens slut”Enligt legenden var detta samma kärl som Melkisedek använde då han instiftade offret av bröd och vin, det offer som han förde vidare till Israels stamfader Abraham. Denne gav i sin tur kalken vidare till Moses och senare kom den att införlivas med tempelskatten. Den var kvar i Salomos tempel fram till Jesu Kristi dagar, då den genom ett gudomligt ingripande såldes till en av hans trogna i Jerusalem.

Vad nattvardskalkens verkliga ursprung än må vara, symboliserar den tydligt ett mysterium – nämligen förbundet mellan Gud och mänskligheten. Det första förbundet, där Melkisedek hade huvudrollen, var mellan Gud och Israels folk som representerades av Abraham. Melkisedek, Salems konung, var nämligen den högste gudens präst.

Det andra förbundet var mellan Guds son, Jesus Kristus, och hans trogna representerade av lärjungarna. Förbundet fullbordades vid korsfästelsen då Kristi blod förenade sig med själva jorden. Det var detta eviga förbunds mysterium som Josef av Arimatea sökte när han höll upp kalken för att fånga upp något av det blod som strömmade ur Kristi sår. Detta mysterium har emellertid en kosmisk dimension, som ännu inte kunde uppfattas av människor på Jesu tid. Därför förvaltades kristusmysteriet, symboliserat av gralen, av änglar fram till dess att tiden blev mogen för dess uppenbarelse.

Gralsglegenden berättar vidare att änglar förde gralen till Titurel, en gåtfull och högt utvecklad människa som i lik-het med sin föregångare Melkisedek inrättade gralkommunionens mysterium och grundade den Heliga Gralens brödraskap. Gralsätten utgick från Titurel och de som kallades att tjäna gralen uppfattade kristusmysteriet mer på en känslonivå än fullt medvetet. Ett mer medvetet deltagande i kristusmysteriet reserverades till en senare tid; till tiden för Kristi återkomst i det eteriska.

Här har vi en parallell: Melkisedek instiftade kommunionen med bröd och vin som förberedelse till det sakrament som Kristus instiftade i och med nattvarden – den kommunion som Titurel instiftade var likaså en förberedelse till det mer medvetna deltagande i gralsmysteriet som nu blir möjligt i och med Kristi återkomst.

Inom ramen för denna artikel går det bara att ge en hastig överblick över Kristi återkomsts tidsålder – då den uppståndne kommer i andlig gestalt, som en ljusgestalt – vilken började tidigare i detta århundrade och kommer att vara i cirka 2500 år. (I boken Hermetic Astrology, vol I: Astrology and reincarnation ger jag i bihanget ”The Second Coming” en mer utförlig inblick i vad dessa datum grundar sig på.)

Så som änglar förde ner gralen från de kosmiska höjderna till Titurel så nedsteg i och med återkomstens början Kristus själv från kosmos mot jorden. Mellan åren 1920 och 1933 passerade han genom änglarnas sfär, vilken kosmiskt sett begränsas av månens omloppsbana runt jorden. Efter detta började återkomsten till mänskligheten, alltså till jordesfären själv.

Tiden från 1920 till och med 1932 är av särskild betydelse. Då förnyades nämligen gralsmysteriet i änglasfären inte bara på käns lans nivå utan på ett sätt som omfattar människans vilja, känsla och tanke och dessutom själva hennes jagväsen. På Titurels tid blev det möjligt för dem som tillhörde gralens brödraskap att erfara något av kristusmysteriet på känsklans nivå. Detta på grund av den förbindelse mellan änglasfären - där detta mysterium bevarats alltsedan Golgata - och människosfären, som Titurel instiftat. Detta var emellertid bara en förberedelse för den tid då Kristus själv skulle stiga ner i änglasfären och möjliggöra en mer fullkomlig erfarenhet av gralsmysteriet. Så skedde under åren 1920-1933, då en ny förbindelse mellan änglarnas rike, d.v.s. månsfären, och människo riket på jorden öppnades. Men precis som en människa värdig uppgiften att överbringa gralsmysteriet till mänskligheten måste finnas på Titurels tid, så söktes en människa från och med 1920 som var värdig att överbringa den nya gralsimpulsen till mänskligheten. Denna människa var Rudolf Steiner (1861-1925), grundaren av Antro-posofiska Sällskapet.

Förberedelsen för denna uppgift började dock redan långt tidigare i Rudolf Steiners liv, parallellt med Kristi nedstigande från kosmos. Denna nedstigning kan följas med hjälp av en viss kosmisk rytm, nämligen Jupiters passage genom djurkretsens konstellationer. Men i enlighet med solanden Kristus kosmiska natur är det Jupiters heliocentriska bana som är relevant. (Heliocentrisk betyder solcentrerad; alltså planeternas bakgrund av stjärnkonstellationer från solen sett.) Och den moderna astronomins uppdelning i konstellationer i olika stora stjärngrupperingar stämmer i detta fall inte; här är det den astrono-miska djurkretsens föregångare, babyloniernas, egyptiernas och grekernas ursprungliga djurkrets, som kommer till uttryck. Denna s.k. sideriska djurkrets är uppdelad i 12 lika stora stjärngrupperingar, var och en 30 grader lång. De 30-gradiga sideriska tecknen motsvarar i stort sett den astronomiska djurkretsens konstellationer. (se bilden)

V.P. = Vårdagjämningen - Solens läge runt den 21:a mars.

S.P. = Sommarsolståndet - Solens läge runt den 22:a juni.

A.P. = Höstdagjämningen - Solens läge runt den 23:e september.

W.P. = Vintersolståndet - Solens läge runt den 22:a december.

Datumen anger solens inträde i de tolv djurkretstecknen.

Den mest väsentliga av de rytmer som ligger till grund för Kristi nya nedstigande från kosmos till jorden visar sig vara Jupiters inträde i det sideriska Lejonet, heliocentriskt sett. Denna rytm återkommer vart tolfte år, så när som på cirka sju veckor. Jupiters heliocentriska inträde i det sideriska Lejonet skedde runt sommarsolståndet 1920 och återigen vid Kristi Himmelsfärd 1932. Under tidssperioden passerade Kristus genom änglarnas sfär (månsfären). Kristi återkomst i mänsklighetens sfär sammanföll mer eller mindre med Kristi Himmelsfärdag 1932, som inföll torsdagen den 5:e maj.

Det var på Kristi Himmelsfärdagen år 33, torsdagen den 14:e maj, som Jesus Kristus i sin uppståndelsekropp lämnade det jordiska för att börja sitt uppstigande till Faderns kosmiska sfär. Han kom då först in i änglarnas sfär, månsfären, som gränsar till den mänskliga sfären. Denna dag vandrade den uppståndne, följd av sina lärjungar upp till Oljebergets krön och blev under tiden allt mer ljusfyllt strålglänsande, tills hans ljus var strakare än middagssolens. Han höjde då sin hand och lade den vänstra över bröstet. Han vände sig sakta runt allteftersom han välsignade hela världen. Ljusglansen som strömmade ut från Jesus Kristus blev allt starkare tills han försvann i ljusmolnet. Ut ur detta ljus kom så två...