Tomberg Kristus och Sofia

Del lll Apokalypsen Esoteriska Meditationer
1. Auflage 2026
ISBN: 978-91-8114-215-0
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, Band 3, 320 Seiten

Reihe: Kristus och Sofia

Den esoteriske estniske författaren till "Tarotmeditationer", Valentin Tomberg, skrev Kristus och Sofia på 30-talet. Han var starkt påverkad av den ryske ekumeniske sofiologen Vladimir Soloviev och hans "Ecclesia Universalis". Tomberg kallade sig "supra konfessionell". Han döptes i den lutherska kyrkan i St. Petersburg, gick in i den grekisk-ortodoxa kyrkan på 30-talet, var medlem i antroposofiska sällskapet, och hamnade slutligen i katolska kyrkan, där han skrev "Tarotmeditationer", prisad av den tyske katolske filosofen Robert Spaemann och påverkad av den katolske prästen Pierre Teilhard de Chardin. Valentin Tomberg talar om två treenigheter: Faderns, Sonen och den Helige Ande samt Modern, Dottern och den Heliga Själen. I samband med Kristi återkomst i det eteriska, skrev han ModerVår-bönen, liksom FaderVår-bönen också i sju steg, I sitt första stora verk, som han skrev under sin antroposofiska period, här utgiven som en trilogi med namnet "Kristus och Sofia" behandlar han mänsklighetens historiska utveckling och förberedelse i "Del l Gamla Testamentet" inför själva Golgata mysteriet i "Del ll Nya Testamentet" och därefter dess fortsatta öde långt in i framtiden i "Del lll Apokalypsen". När man tränat in sig i Tombergs meditations form, begrepp och tankespår i Gamla Testamentet blir det allt lättare att ta till sig både Nya Testamentet och Apokalypsen dvs vår framtid, den som redan har börjat. Han beskriver utförligt, via bibliska arketyper, hur människans individuella utveckling följer denna väg steg för steg. Den Gudomligt Feminina aspekten betonas i alla tre delar fram emot en sakta framväxande framtida ny mänskligare kultur i balans med teknologi och naturens väsen. En biografi över Valentin Tomberg (1900-1973) har skrivits av den holländske kulturfilosofen Harry Salman, "Valentin Tomberg and the Ecclesia Universalis".

Valentin Tomberg Valentin Tomberg föddes i en lutheransk familj i Sankt Petersburg i Ryssland år 1900, på St. Valentins Dag. De personligheter som hade störst betydelse för Tomberg under livets första hälft var filosofen Vladimir Solovyov och den andlige läraren Rudolf Steiner. Under denna period höll Tomberg föredrag i Estland, Holland och England och författade verk som grundade sig i hans esoteriska förståelse av bibeln och kristendomen. 1932 valdes han som ordförande för det Antroposofiska Sällskapet i Estland, men flyttade år 1939 till Holland. Efter att år 1945 ha konverterat till den katolska tron flyttade han snart till England där han arbetade för BBC. Efter en tidig pension skrev han sina sena esoteriska verk, och dog år 1973 på Mallorca.

Autoren/Hrsg.

Tomberg, Valentin

Leseproben

Förord 1

Heliga Sofias biografi1

Herren skapade världen genom Vis het och Han satte allting på sin rätta plats. Det är därför som han gjorde Visheten till själens rådgivare. Lyssna till din rådgivares röst under dagarna för din vistelse på Jorden, så att du kan må väl och lyssna till Vishetens ord. (Peter Deunov)2

I mytologier uppträder gudomliga väsen ofta i par, en gud med en gudinna som sin gemål. Vi kan se sådana par i de egyptiska gudarna Osiris och Isis, i de sumeriska An (Himmelen) och Ki (Jorden), och i det grekiska paret Zeus och Hera. Dessa ska inte förstås som man och kvinna, då andliga väsen saknar kön. Vi kan i stället föreställa oss sådana par som en enhet med en manlig och en kvinnlig aspekt, där den maskulina aspekten är förknippad med skapelsens process och den femnina med att föra denna skapelse till verklighet. Eller en enhet omfattande en aktiv princip och en passiv princip, där den passiva principen speglar aktiviteten och därigenom gör den medveten. Detta är jämförbart med vad som händer när vi tittar i en spegel och blir medvetna om oss själva, eller när en vän under ett samtal omformulerar våra tankar med följden att vi förstår oss själva bättre.

I antroposofin betraktas gudomarna från världens mytologier som naturväsen eller som änglar ur de nio hierarkier av änglar som beskrivits av 400-talsteologen Pseudo-Dionysius Aeropagita. I denna artikel kommer vi att betrakta väsendet Heliga Sofia (Gudomlig Vis het), hennes ursprung, hennes utveckling och hennes förbindelse med mänskligheten. Endast en del av hennes historia kan berättas om här.

Vishetslitteratur

Vår kunskap om Heliga Sofia grundar sig på de texter ur Gamla Testamentet vilka är kända som Vishetsböckerna: Jobs bok, Psaltaren (inte alla psalmer), Ordspråksboken, Predikaren, Höga Visan, Salomos Vis het och Jesus Syraks Vis het. Dessa böcker skrevs under det första årtusendet före Kristus, de flesta av dem relativt sent. Psalmerna tillskrivs vanligen Kung David, och några av de övriga vishetsböckerna till Kung Salomo, vilket det emellertid råder delade meningar om. Det är uppenbart att dessa textsamlingar har sitt ursprung i en muntlig tradition som är mycket äldre.

Några av dem användes i tempeltjänster, medan andra delar berättades inom familjerna som levde på landsbygden. Några av de judiska vishetsböckerna visar paralleller med vishetsböckerna från de närliggande kulturerna i Egypten och Mellanöstern. Detta är till exempel fallet när det gäller ett avsnitt av Ordspråksboken vilket är ett eko av Amenemopes Lära från slutet av det andra årtusendet före Kristus. Denna bok är en kulmination av den egyptiska vishetslitteraturen vilken sträcker sig ända tillbaks till Ptahhoteps Lära, ytterligare ett årtusende tidigare. Från samma tidiga period har vi den sumeriska Shuruppaks Lära. Dessa tre populära läror tillhandahöll praktiska och moraliska råd – till exempel: ”Du ska inte roa dig med en gift ung kvinna: skvallret kan bli förödande.”

Alla dessa vishetsböcker lär ut konsten att leva ett gott och lyckligt liv, i harmoni med samhället och gudarnas vilja. De kontrasterar den ’vise mannen’ med ’dåren’, den ’rättfärdige’ med den ’syndige’, och framställer sökan det av vis het som det religiösa livets essens och mål. Som Ordspråksboken 9:10 berättar för oss: ”Att frukta Herren [förstått som att underkasta sig Herrens vilja] är början till vis het.” I Ordspråksboken och i Syrak talar Visheten själv till oss som ett väsen: ”Herren skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat. Från evighet är jag insatt, från begynnelsen[…]När han lade jordens grund, då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, alltid jublande inför honom. Jag jublade över hans värld, jag gladdes över människorna.” (Ordspråksboken 8:22-31)

”Jag är den som utgick ur den Högstes mun; som en dimma höljde jag jorden. Jag är den som slog läger i höjden och min tron står på en molnpelare. […] Av evighet, från begynnelsen är jag skapad av honom, och jag ska aldrig i evighet förgås. I det heliga tabernaklet gjorde jag tjänst inför honom, sedan blev jag bofast på Sion. I den stad som han älskar lät han mig också bo, i Jerusalem blev jag härskare.” (Jesus Syraks Vis het 24:3-4 och 9-11)

Vis het (på grekiska: Sofia) som världens medskapare är en högst ovanlig bild i Bibeln. I den tidigare nämnda Salomos Vis het, som skrevs i Egypten under de tidiga århundradena före Kristus, liksom i Ordspråksboken, finner vi inflytanden från grekisk filosofi, till exempel idén att Förnuft (vis het) håller samman universum. Men detta är inte ursprunget till den bibliska vishetstraditionen. När författaren till Salomos Vis het prisar hennes kvaliteter i kapitel 7 använder han ord från kulten av den egyptiska gudinnan Isis: ”Hon är en strålglans av evigt ljus |…] Hon är intelligent, helig, unik […] Hon är ett rent utflöde från den Allsmäktiges härlighet.”3 Detta leder oss till frågan: Vem är hon?

Himlens Drottning

I Egypten finner vi det första svaret på denna fråga. Rudolf Steiner talade om Isis-Sofia, Sol-världsmodern (Sonnen-Weltenmutter) och i sin bok om Isis-Horusmyten ger Judith von Halle oss en nyckel till att förstå den egyptiska mytologins bilder som relaterar till Isis.4 I Heliopolis mysteriecentrum (inte långt från nutida Kairo) dyrkades Isis som Osiris gemål. Deras son Horus, solbarnet, representerade Logos (det gudomliga Ordet, Kristus). Enligt Judith von Halle kunde de invigda, före 2400 f.Kr, varsebli hur Logos kom från solen till jorden. Han förnamns då som solskivan mellan de båda kohorn som sågs som gudinnan Hathors hu-vudbonad, Hathor som var dotter och gemål till solguden Ra. Barnet var ännu på väg till jorden. I en senare utveckling blev Hathor omdefinierad till Isis, den nya gudinnan som var havande med solbarnet och födde fram honom som Horus. Dessa myter beskriver ett framtida nedstigande av Kristus till jorden. I en vidare betydelse är Horus människans högre jag som vill födas.

En av Isis titlar var ’Himlens Drottning’. Alla de antika religionerna i Mellanöstern hade sådana himmelsgudinnor. Hon kallades Inanna i Sumer, Ishtar i Mesopotamien, och Astarte eller Athirat i Syrien och Fenicien. Athirat var gemålen till överguden El. En av deras sjuttio söner var Baal, bekant från Gamla Testamentet. Himmelsgudinnan hade många titlar och symboler. Hon var Havets drottning och gudarnas skaparinna. Fruktbarhetsritualer kunde också vara en del av dessa gudinnors kulter.

Profeten Jeremia talar om de judiska kvinnorna i Israel som bakade små offerkakor till Himlens Drottning (Jeremia 7:18) och om de judiska kvinnor som hade flytt till Egypten och berättat för honom att de skulle fortsätta att bränna rökelse till Himlens Drottning och hälla ut offerdryck till henne, så som de och deras fäder och Israels kungar hade gjort i Judéen och Jerusalem (Jeremia 44:15-18). Namnet på denna Himladrottning var Ashera, dyrkad av invånarna i Kanaans land, inklusive israeliterna.

Gamla Testamentet nämner hennes namn eller hennes symboler vid mer än fyrtio tillfällen. Hennes helgedomar befann sig på för-näma platser och i privata hem fanns altare med hennes bild. I några bilder framträder hon med en huvudbonad av kohorn, i andra bär hon en peruk, ofta sitter hon på en lejontron; allt precis som den egyptiska gudinnan Hathor. Heliga träd var tillägnade henne, bland dem Livets Träd från Paradiset. Här påminns vi om vad Ordspråksboken säger om Sofia: ”Ett Livets Träd är Visheten för dem som får tag i den.”(Ordspråksboken 3:18) När vi förstår gudar och gudinnor som andliga väsen kan vi i Himlens Drottningar se änglar ur en hög hierarki. De kan vara besläktade eller till och med utgöra samma väsen, som inte längre kunde urskiljas till sin essens av dem som skapade deras kulter och myter eftersom det gamla klarseendet höll på att försvinna och kulterna gick mot dekadens. När vi läser att en gud hade en dotter som sedan blev hans hustru, kan vi förstå detta som en emanation; ett utflödande av gudens essens in i ett nytt väsen, genom vilket eller tillsammans med guden...