Paulsson Sigrid

Hur svårt kan det va?
1. Auflage 2026
ISBN: 978-91-8134-721-0
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, Band 1, 400 Seiten

Reihe: Sigrid

Sigrid Dufva är en kvinna i 60-årsåldern som, efter en uppslitande skilsmässa, har bytt ett liv i lyx mot en betydligt mer jordnära vardag i en bostadsrätt på Blåklockevägen. Men att lägga sig platt för livet är inte hennes stil, tvärtom. Med höga klackar och högt självförtroende ger hon sig in i dejtingvärlden, fast besluten att bevisa att ålder bara är en siffra och att rött läppstift fortfarande har sin plats. Samtidigt lägger hon sig i allt och alla, från grannens alkoholvanor till barnuppfostran i området där hon bor. Hon är övertygad om att världen behöver henne. Men verkligheten är inte alltid samarbetsvillig, och nätdejting visar sig vara en djungel, charmig ibland, livsfarlig ibland. I takt med att oväntade händelser skakar om tillvaron tvingas Sigrid omvärdera inte bara sin omgivning, utan även bilden av sig själv. En sak är dock säker: där Sigrid går fram, lämnas ingen oberörd.

Autoren/Hrsg.

Paulsson, Zenia

Leseproben

Kapitel 1

Ja, så här blev det, tänker Sigrid där hon sitter i sin favoritfåtölj med ett glas prosecco och tittar sig omkring i sin lilla lägenhet. Hon sluter ögonen och tänker tillbaka på den stökiga skilsmässan för ett antal år sedan och Hectors extremt otrevliga beteende vid dagen för deras uppbrott.

Hon hade legat vid poolen i godan ro framför deras magnifika 12-rumsvilla i rosa tegel och sippat på ett glas kallt vitt vin. Herregud, vilken underbar dag och vad bra hon hade haft det. Inte ett moln på himlen och med en glittrande pool som bara hade väntat på henne om hon skulle ha behövt svalka sig. Idag är det nog rätt dag att be Hector om mer pengar till hushållskassan, hade hon tänkt och förstrött dragit i sitt långa röda hår. Det hade ju krävts en hel del för att få det att gå ihop med deras stora hus och alla partyn och så. Hon var ju känd som en fantastisk festfixare så festerna var många och de måste ju få kosta! Hur skulle det annars ha sett ut? De led ju ingen brist på pengar så hon hade inte direkt haft något dåligt samvete för vissa kostnader här och där. Problemet var att hennes make inte alltid varit den lättaste att handskas med. Han hade egentligen blivit en riktig surpuppa med åren. Hon hade lojt sträckts sig mot bordet för att ställa ner sitt glas när hon hade hört en bildörr slå igen och sett Hector komma släntrande ut på terrassen. Sigrid hade kisat med ögonen och tittat på honom. Han ser inte så dum ut ändå med sina blåa ögon och sitt blonda hår som lockar sig lite i nacken, hade hon tänkt. Synd bara att han har blivit en sådan grinig typ. Hon hade puffat upp sitt hår och lett inbjudande mot honom.

”Men hej älskling är du redan hemma, hade hon kvittrat.”

Hector hade glott lite surt på henne.

”Har du legat här hela dagen? Har inte du ett hus att sköta om?”

”Jo, men alla har väl rätt till en liten rast då och då eller hur?” Sigrid hade lett sitt raraste leende men hade för den skull inte tänkt medge att hon tog extremt långa raster. Förresten, hon om någon hade varit värd återhämtning, det ska gudarna veta. Bara hon tänkte på allt arbete hon lagt ner på deras gemensamma hem blev hon nästan lite matt. Hon hade ställt sig upp och gett honom ett litet flörtigt ögonkast samtidigt som hon sagt att de hade några små ekonomiska justeringar att ta itu med.

”Vad skulle det vara för justeringar?” hade Hector frågat irriterat.

Sigrid hade suckat tungt. ”Nja, nu är det så här förstår du älskling, att de pengar jag får till hushållskassan inte räcker till längre. Allt har ju blivit så mycket dyrare med inflation och allt sådant, du vet”.

Hector hade först tittat oförstående på henne men sedan blåst upp kinderna och hans ansikte hade sakta börjat anta en röd färg. Innan han hunnit säga något hade hon snabbt förklarat den ekonomiska misär som hon under en längre tid hade jobbat under.

”Vet du Hector, vad det kostar att förse en dotter med de senaste modekläderna, hålla vår 12-rumsvilla uppdaterad efter de senaste trenderna och avlöna en massa tjänstefolk?

Nöjd med sig själv och sin utläggning hade hon tittat på Hector men häpet spärrat upp ögonen då han lutat sig över henne och väst att nu var han trött på att hon, Sigrid gjorde precis allt för att ruinera dem! Han slet minsann dygnet runt för att de skulle ha det drägligt medan hon bara gick hemma och i princip inte gjorde annat än att planera nästa stora köprunda. Han hade länge stått ut med hennes oansvariga slöseri men nu hade han fått nog! Snart fick de gå från hus och hem på grund av hennes ansvarslöshet. Han var rejält trött på både henne, hennes slöseri och hennes labila humör och han tänkte begära skilsmässa så fort det bara gick, så var det bara!

Sigrid kände ett stygn av rädsla och hade gett Hector en tårfylld blick som hon tyckte sa allt. För en gång skull hade Hector vägrat att trösta henne och i stället vänt henne ryggen och tigande stirrat ut över poolen. När han sedan sagt att han skulle ta med sig deras dotter, Saga hade hon känt att nu fick det jäklar i mig vara nog! Hon hade rusat fram och gett Hector, den skitstöveln en rejäl knuff ner i poolen. Sedan hade hon sprungit därifrån och låst in sig i sovrummet. Han kunde minsann få undra hur hon mådde när han väl kravlat sig upp ur poolen. Himla tur att de hade ett litet barskåp på rummet hade hon tänkt och slagit upp ett glas bubbel. Hon hade skålat med sig själv i den magnifika guldspegeln och konstaterat att hon med sitt röda hår och sina gröna ögon verkligen var en anslående skönhet i sina bästa år. Desto konstigare då att Hector inte uppskattade henne mer. Hon som spred en sådan glans åt både deras hem och umgänge.

Efter att hon med stor kämpaglöd hade snyftat och hulkat en stund hade hon gått fram till sovrumsfönstret. Hon hade förskräckt spärrat upp ögonen när hon sett att det rådde stor aktivitet på terrassen, där deras trädgårdsmästare verkade göra konstgjord andning på Hector. Vad sjutton hade hänt! Det hade även hörts tjutande sirener i bakgrunden! Sigrid hade häftigt dragit efter andan och rusat ner för trappan och ut till poolen där hon knuffat undan trädgårdsmästaren och slängt sig ner bredvid Hector.

”Hector, älskling! Hur mår du, lever du?” hade hon ropat med stora krokodiltårar i sina gröna ögon.

Hector hade frustat till och kräkts upp en massa poolvatten. Han hade tittat anklagande på Sigrid och väst att hon visste att han inte kunde simma så varför hade hon lämnat honom i poolen? Sigrid hade oförstående tittat på honom och frågat hur han kunde vara så grym och anklaga henne för att han hade trillat i poolen? Hon hade rest sig upp och snyftande rusat in i huset för att stärka sig med något och för att inte helt kollapsa inför alla hemska beskyllningar. Hon hade hört genom altandörren att ambulanspersonalen precis hade anlänt och just då satte på Hector en syrgasmask. De sa att han hade klarat sig bra tack vare trädgårdsmästarens snabba insats. Hade han inte dykt upp hade Hector mest sannolikt varit död nu. Sigrid höll andan när de hade frågat hur han hade hamnat i poolen.

Hector hade blundat och suckat tungt. ”Jag måste ha snubblat på någonting och ramlat i.” hade han sagt med trött stämma.

Ambulanspersonalen hade börjat packa ihop sin förstahjälpen-låda och gjort sig klara för att åka i väg.

”Okej, nu när vi har kollat av dig så lämnar vi dig här för du verkar som tur är inte ha fått några större men av händelsen.”

”Tack för att ni kom så snabbt,” hade Hektor mumlat lite ynkligt. När Hector så småningom kommit in, hade Sigrid suttit och smuttat på en liten dry martini. Hon hade tittat anklagande på honom och med möda klämt fram ytterligare några tårar. Sjutton också! Snart har jag inga tårar kvar att klämma fram. Hur mycket ska man egentligen behöva stå ut med, hade hon tänkt?

Hon hade sneglat på sin man som nonchalerat henne helt och med raska steg gått förbi och i förbifarten slängt ur sig att nu var skilsmässan så gott som redan genomförd. Han skulle se till att hon inte fick vare sig Saga eller hans surt förvärvade pengar. Och var det så att hon började trilskas tänkte han anmäla henne för mordförsök.

”Men Hector,” hade hon snyftat, ”du kan inte mena allvar! Jag älskar ju dig! Förresten så har jag rätt till hälften av våra tillgångar, det vet du! Jag har minsann slitit för att hålla ihop vårt hem i alla väder.” Här hade hon banne mig inte tänkt ge vika en tum.

”Har du glömt att vi har kameror runt hela huset Sigrid?” hade han sagt med ett triumferande leende.

Jäklar! Hon måste tömma kamerorna hade hon hunnit tänka men snabbt insett att hon var för sent ute när hon sett filmerna i idioten Hectors hand.

”Dessutom ska du ta kontakt med en psykolog som kan hjälpa dig med att både kontrollera ditt humör och ditt alkoholdrickande. Både jag...