Walker Trubbel i Rom

1. Auflage 2021
ISBN: 978-91-8027-210-0
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, Band 2, 296 Seiten

Reihe: Trubbel-serien

Gabriel har fått i uppdrag att köpa en lyxvilla som tillhörde den nu mer avlidna Justitieministern i Italien. Det han finner i villan kan komma att ändra hela världsordningen. Gabriel och hans vänner tar ett nappatag med Maffian för att ordna till situationen.

Kim Walker skriver böcker som han själv skulle vilja läsa spännande och med bra intriger samt intressant persongalleri.

Autoren/Hrsg.

Walker, Kim

Leseproben

Kapitel 3
Stockholm Fredag - Softball
Gabriels arbetsdag på Pritcher & Sons kontor som var beläget ovanför Ålandsbanken vid Stureplan hade gått enligt plan. Han pratade med Emma om Romresan och hon lovade att ordna fram flygbiljett i helgen på något sätt. ”Hotellet, ska det vara med pool?” frågade hon. Gabriel skrattade till ”nej Alex får vara hemma den här gången.” Alex var hans nu 8-årige son som hade följt med till Paris senast. Emma log ”jag försöker ordna något bra i alla fall” sa hon. Han stötte på sin chef tillika VD på Pritcher & Son, William ”Will” Studder i korridoren på väg till sitt rum. ”Allt on the top?” frågade Will med en glad röst. ”Ja det ser bra ut” svarade Gabriel och log inombords över hans chefs svengelska. ”En fråga bara” sa Gabriel ”den här ministern, han dog väl inte i fastigheten hoppas jag?” ”Lille Gabriel är rädd för spöken, yes?” frågade Will. ”Nej det är inte det, men det ställer ju till saker och ting och jag vill veta bara” svarade Gabriel. ”Du kan calma ner dig Gabriel, han dog på en hjärtattack på shopping i Rom” förklarade Will. ”Okej bra” sa Gabriel och fortsatte till sitt kontor. Vid lunchen, som han och hans kollegor tillika Senior Acquisition Managers, Johannes och Annelie intog på Sturehof vid Stureplan, kom han att tänka på att det vore ju kul om Julia, som han träffat i Paris, kunde ta ett par dagar ledigt och komma till Rom. De hade ju träffats i april och sedan en gång till i Augusti, det hade varit trevligt om man nu kan uttrycka sig så. De hade bestämt sig för att inte ha något distansförhållande men att det kunde vara mysigt att träffas lite då och då. Nu arbetade hon ju i USA och det var liksom inte en plats man bara passerade så där utan vidare Han hade inte haft något uppdrag i USA på flera år så det hade liksom inte blivit av. Men Rom kanske lockade tänkte han. Han måste dock vänta några timmar innan han kunde ringa henne för just nu sov hon säkert gott. ”Berätta” sa Johannes plötsligt ”vad är det som är så kul?” Gabriel hade tydligen med tanken på Julia dragit på smilbanden. ”Ja, nä det var bara en idé jag fick men jag vet inte om den fungerar” förklarade han. ”Är det om affären i Rom” frågade Annelie. ”Jo ja på sätt och vis men mer indirekt” mer ville han inte säga. Lite senare på dagen ringde han till Julia som svarade. ”Hej det är jag Gabriel” sa han på sin bästa engelska. ”Nä men hej vad roligt att du ringer. Är du i staterna?” frågade Julia med förväntansfull stämma. ”Nähä det är jag inte, men du, nu i helgen flyger jag till Rom, Italiens huvudstad” la han till för hon var ju trots allt amerikan där en stor andel av befolkningen trodde att Sverige är huvudstad i Köpenhamn. ”Men du, jag råkar känna till det faktiskt. Vad ska du göra där och hur länge stannar du?” ”Jag ska förvärva en stor villa och jag vet inte hur lång tid det tar, kanske en vecka eller så.” ”Rom, det låter ju hur trevligt som helst” sa Julia lite drömmande tyckte Gabriel, frågan är i så fall om det var Rom eller Gabriel som lockade. ”Precis men det vore ju trevligare om man är två, vad säger du om det?” frågade Gabriel. ”Tror du att vi på CIA inte har något att göra, att vi bara sitter och väntar på inbjudan att åka till andra sidan jordklotet” sa hon lite retfullt. ”På A svarar jag NEJ, på B svarar jag JA” sa Gabriel och retades tillbaka. ”Låt mig kontrollera hur landet ligger” sa hon ”men jag hoppas det fungerar, puss så länge jag hör av mig” sa hon och lade på. Gabriel log hon skulle säkert kunna ordna något men han visste att det var svårt i USA. Där hade man bara två veckors semester på hela året, inte alls som i Sverige där vi fick vår femte vecka 1977 tänkte han. Emma kom in på hans kontor och berättade att hon ordnat flyg på lördag kl. 17.10 och att han fick hämta ut biljetterna på terminal 5 vid SAS disk. Hotell hade hon också ordnat och märkligt nog hette det Hotel Jupiter och var beläget mitt i Rom. Det var ju samma namn som hotellet i Paris, han hoppades att det inte förde med sig ett dåligt omen. När han var klar för dagen så gick han inte hem som vanligt utan till Restaurang Prinsen eftersom hans gamle skolkamrat på Handels, Kristian, hade ringt honom och sagt att han ville bjuda honom och Holger på en öl. Holger var också en klasskompis från Handels, han skulle vara där sa Kristian. Han hade knappt träffat Kristian sedan Paris i augusti och det var samma sak med Holger, det skulle bli trevligt tänkte han och han kunde tänka sig att äta något gott på Prinsen också. Efter en kvarts promenad kom han fram till Restaurang Prinsen och såg att Holger hade ordnat ett fönsterbord till dem. Gabriel satte sig mitt emot. ”Hallå där” de utförde sin rituella hälsning med en high five och Gabriel vinkade till sig en servitör och beställde en stor stark. ”Har du någon aning om varför Kristian har lurat hit oss?” frågade Gabriel. ”Nä inte alls, men han kanske tycker det är trevligt att umgås med intellektuella bara” log Holger. ”Tja kanske det men det lät som om det var något han hade på lut.” sa Gabriel. ”Han kanske kommer att berätta för oss vad han jobbar med” föreslog Holger. ”Jag har mina aningar om det” sa Gabriel som ju visste att Kristian var någon slags agentliknande vid försvaret men han hade lovat att inte säga något till någon om det och det inbegrep även Holger förstås. Att antyda att han visste något var knappast att bryta ett förtroende ansåg han. Holger berättade att det inte hände något särskilt på hans jobb och Gabriel berättade att han skulle till Rom för att köpa en villa. ”Ah pastans hemland” sa Holger ”du har mycket bättre jobb än jag” konstaterade han torrt. Gabriel visste mycket väl att spagettin kom från Kina men han ville inte framstå som en besserwisser. Efter lite småsnack så uppenbarade sig Kristian vid deras bord, klädd i jeans och skjorta med halvt uppkavlade ärmar och lite orakad. ”Får man slå sig ner med det finklädda herrskapet?” skämtade Kristian. De skrattade och hälsade på varandra som vanligt. Holger berättade med missunnsam stämma att nu skulle Gabriel iväg till en huvudstad i Europa igen medans han som bäst fick åka till Gnosjö och administrera något konkursbo. ”Säg inget ont om Gnosjö jag har släktingar där” sa Kristian skämtsamt ”till Rom, det låter smutt. Åker Alex med?” frågade han Gabriel. ”Nä inte den här gången men jag har frågat Julia om hon kan åka från USA och träffa mig där” sa Gabriel. ”Menar du hon CIA-tjejen” frågade Holger förvirrat ”vadå är det nåt du glömt att berätta för mig?” frågade han Gabriel. Holger la även märke till att Kristian inte verkade vara ett dugg förvånad. ”Hej hej hej vad är det här, är jag inte din bästa kompis längre Gabriel?” frågade Holger med mer än lite stött röst och utsträckta händer i en frågande gest. ”Och vad vet du?” frågade han och pekade på Kristian ”som inte jag vet?” ”En hel del” flinade Kristian. Gabriel försökte förklara för Holger att det här med Julia inte var något allvarligt men att de gillade varandra. Medan han satt där och förklarade såg han en stor lång svart limousin som gled upp alldeles utanför restaurangen. Bilen stannade och två uniformerade personer kom ut ur en av bakdörrarna. När de kom in i lokalen såg Gabriel att det var en ung man och en ung kvinna som genast styrde stegen mot deras bord. ”Kristian Peterson?” frågade kvinnan...