Svensson Sirius Eld

1. Auflage 2021
ISBN: 978-91-8027-360-2
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 440 Seiten

När klimatförändringarna gick alltför långt och katastrofen var ett faktum frös jorden. I Europa skapades ett samhälle utifrån den romerska republiken men föll snart samman till endast ett fåtal provinser kvar. Legenden om ett mytomspunnet vapen som skulle kunna förändra maktbalansen mellan provinserna tar fart och flera aktörer påbörjar sitt sökande. I centrum står ett flertal personer från samtliga provinser vars liv blir påverkade av allt som händer. En berättelse där ett väldigt fåtal personer är lyckliga och som mitt i allt kaos försöker finna sin egna väg mot sin egna lycka.

Ålder: 36 (1985) Bor: Karlskrona Arbete: Lärare i 7-9 skola.

Autoren/Hrsg.

Svensson, Tommy

Leseproben

0. Prolog
De hårda vindarna piskade mot hennes ansikte. Det ihållande snöovädret förvärrade hennes sikt. Men hon hade varit fast besluten att ge sig upp bland bergen tidigare, innan snöstormen hade nått området. Det var när hon hade hört ryktet av vad som låg och väntade uppe i en av dalarna mellan bergen som hennes nyfikenhet hade tagit över. Morgonen som hade grytt dagen efter hade hon ägnat till att packa. Det mesta av det hon hade packat ned hade fått henne att tänka på gamla minnen från tiden när hon bodde med honom. Även om det var en skamfylld tid som hon hade delat med sin syster och honom, så var det ofta en tid som hon kunde tänka tillbaka på. Det hade gått nästan tio år. Hon mindes fortfarande den dagen hon lämnade dem som om det hade varit igår. Vindarna tilltog och blev allt kraftigare. Försiktigt slöt hon den långa rocken omkring sig och blickade framåt. Det var inte långt kvar till toppen, men i det här vädret kändes det som hon tog ett steg fram och två tillbaka. Vindarna som piskade den kalla luften mot henne och de kalla snöflingorna som smälte på de redan iskalla kinderna fick henne att tveka på om hon skulle klara det. Den lilla bergsstigen som hon sett på kartorna hade sedan länge snöat igen. Det hon gjorde nu var förenat med livsfara. Hon kunde knappt se framför sig var stigen ledde, eller var den slutade och den branta bergsluttningen tog vid. Ståthållaren hade varnat spejarna från att ta den här vägen, trots att det var en genväg. Hon förstod varför. Men hon lockades av det som hon trodde fanns där uppe. Flera år av forskning och sökande i de gamla biblioteken hade slutligen gett ett resultat, ett svagt sådant, men fortfarande ett resultat. Mellan sidorna i en gammal dagbok hade hon funnit ett brev. I brevet berättades det om något som föll från himmelen och slog ned i bergsmassiven i centrala Europa. Men den ledande regimen vid den tiden hade spärrat av området för de nyfikna och snart hade nedslagsplatsen förvisats till människors minnen. Brevet förtäljde aldrig vad det var som hade fallit. Hon hoppades på att det skulle vara något av värde, något hon kunde sälja. Den sista delen längs den smala stigen hade en kraftig lutning. Försiktigt satte hon ned fötterna för att undvika att halka. Här och var kunde det finnas isfläckar under snön. Hon fattade tag i klippkanten framför sig och drog sig sakta upp. De hårda vindarna fortsatte att slå henne rakt i ansiktet och när hon tog det första steget längs den smala platån höll hon upp handen för att skydda sig. Försiktigt tog hon några lätta steg nerför och ju längre ned hon kom desto mer lättade vindarna och snöfallet. När hon blickade framåt lade hon märke till det som hade dolts i snöstormen. Längre ned i dalen låg resterna av något stort, metalliskt och avlångt. För en stund stod hon där och blickade stumt och förvånades över att det inte hade varit någon som hade upptäckt det tidigare. När hon kom vid sina sinnens fulla bruk tog hon upp den lilla kameran hon hade i sin kappsäck. Hon tog ett flertal foton och lade märke till hur molnen ovanför henne började skingra sig. Solens strålar lyste ned på snön och föremålet skapade ett gnistrande skådespel framför henne. Hon log för sig själv, lade ned kameran och begav sig av. När hon kom närmre lade hon märke till den ojämna marken, de utspridda delarna efter kraschen hade spridits sig långt. Hon studerade omgivningen och lade märke till den fåra som hade bildats efter nedslaget. Flera hundra meter bred och ett tiotal djup. Hon pulsade genom den djupa snön samtidigt som hon höll blicken fäst på föremålet. Det var långt, väldigt långt. Hon trodde att det nästan sträckte sig någon kilometer. Det nådde några hundra meter upp i luften. På flera ställen hade det brutits sönder i kraschen. Insidan såg ut som om det gick flera korridorer längs hela väggarna. I mitten var det en stor öppen yta. När hon väl stod nedanför öppningen förstod hon storleken på föremålet. Endast för att nå den öppna ytan hon hade sett tidigare skulle hon vara tvungen att klättra nästan femtio meter upp. Hon suckade lätt och rättade till sin kappsäck innan hon sträckte på sig. Försiktigt greppade hon med fingrarna längs en av kanterna. När hon kände att hon hade ett bra grepp lyfte hon på ena foten och letade efter ett bra fäste. Desto längre upp hon klättrade ju mer pressade hon kroppen mot den kalla metallen för att inte vinden skulle ta tag i henne. Vindarna blev allt kraftigare och hon ökade takten. När hon drog sig upp för sista gången och kände det fasta, men kalla golvet under sig lade hon sig på rygg och pustade ut. Hon vände sig sedan om, kravlade lätt på magen och blickade ut över kanten. Hon blev förvånad över att hon själv hade klättrat hela vägen. Hastigt snurrade hon runt. Det enorma innandömet bredde ut sig framför henne. Tack vare att väggarna hade hållit när det slagit ned på jorden hade mesta delen av det som fanns inuti inte täckts av snö. Det enorma utrymmet som hon försiktigt gick in i verkade ha hyst någon form av gräs. De nu torra, döda gräset knastrade under hennes kängor när hon gick över det. Desto längre in hon kom föll allt mindre solljus in. Lugnt tände hon den lampa som satt vid hennes axel och lyste upp korridoren. Västen hon bar hade hon konstruerat ihop själv i hemlighet. Delarna hade hon hittat lite här och var i staden, både bland soporna och hos handelsmännen. Med lampan tänd gick hon försiktigt längre in. Hänförd av det gigantiska byggnadsverket lade hon först inte märke till den blinkande lampan som satt över en av dörrarna hon passerade. Det pep till vid hennes bälte. Hon stannade upp, tog upp den lilla dosan och såg ned mot displayen. Den blinkade lilla röda pricken indikerade att det en bit längre fram fanns värme. Hon hade själv uppfunnit den för att skydda sig själv mot de människor som då och då förföljde henne. Apparaten skickade ut signaler som likt en radar skickade tillbaka signalerna när de stötte mot något av värme. Något hon hade haft en stor användning av ute i den snötäckta vildmarken. Hon gick sakta framåt samtidigt som hon hängde av det armborst som hon hade hängandes över axeln. Desto närmare hon kom den blinkande pricken allt mer intensivare pep det. Till slut stod hon inte ut med ljudet utan hon vred försiktigt på ratten och ställde in den på vibration istället. Hon sökte med blicken över hela området. Det låg bråte överallt, gamla fordon som sedan kraschen hade blivit liggandes där de landade och som tillsammans skymde sikten för henne. Med nästan gymnastiska manövrar tog hon sig mellan två fordon och när hon kom ut på andra sidan lade hon märke till dörren lite längre fram. Ovanför den fanns en stor lampa som lyste med en klar, grön färg. Hon skyndade sig förbi, rusade bort mot dörren och stirrade på den. Hon kände hur pulsen ökade och nyfikenheten växte inom henne. Den cirkelformade dörren hade varit stängd lång tid. Dammet låg tjockt på den och hon svepte med handen över för att synliggöra den text som var skriven på den. Labb 13. Försiktigt gick hon bort mot den panel som fanns vid sidan och tryckte på knappen. Med ett pysande ljud öppnades dörren sakta. Hon kände hur trycket mellan rummet och utsidan jämnades ut då luften kraftigt sögs in i rummet. Försiktigt kikade hon in. Hela golvet innanför var täckt av glassplitter från provrör och behållare som hade fallit ned och krossats. Glasskärvorna knastrade lätt under hennes kängor när hon försiktigt gick över golvet. Hon såg oförstående på de olika dokumenten som låg utspridda längs golven och skrivborden. De flesta talade om ett vapen som de hade testat vid olika tillfällen. Försiktigt satte hon sig på huk och började granska dokumentet allt tydligare. Vapnet skulle klarat av de första testerna och även visat sig ha klarat kyla. Hon såg sig omkring. Det...