Dahlberg EU och svensk företagsbeskattning

1. Auflage 2019
ISBN: 978-91-88637-25-3
Verlag: SNS Förlag
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 120 Seiten

Europeisk företagsbeskattning genomgår stora förändringar. Det handlar till stor del om att skydda bolagsskattebaserna. Tillsammans med OECD och G20 bedrivs i detta syfte ett arbete kallat "Base Erosion and Profit Shifting". Inom EU har det resulterat i det så kallade skatteflyktsdirektivet från 2016. I Sverige har det kommit nya regler för företags ränteavdrag. Det pågår också ett omfattande arbete inom EU för att skapa en gemensam bolagsskattebas och en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Europeiska kommissionen har lagt fram förslag, men om de går igenom vet vi ännu inte. Även beskattningen av digital verksamhet håller på att förändras. Här kan det komma att bli avsteg från gamla beskattningsprinciper i och med att användarna av de digitala tjänsterna alltmer ses som en viktig del i företagens värdeskapande. Med den utgångspunkten skulle beskattningen kunna ske där de digitala tjänsterna konsumeras, och inte som nu där företaget är beläget eller registrerat. Författaren analyserar i rapporten den internationella utvecklingen på företagsskatteområdet och granskar behovet av en översyn av svensk lagstiftning.

Mattias Dahlberg är professor i finansrätt vid Juridiska fakulteten, Uppsala universitet.

Autoren/Hrsg.

Dahlberg, Mattias

Leseproben

Sammanfattning

TILL OCH MED 1990-TALET var EU:s (tidigare EG:s) inflytande relativt litet inom området för företagsbeskattning. Under 1990-talet antogs emellertid ett antal direktiv, främst i syfte att undanröja hinder på den inre marknaden. Efter hand har ambitionen att motverka skatteflykt och upprätthålla en rättvis fördelning av beskattningsrätten blivit viktigare. EU-domstolens praxis har i det avseendet fått en växande betydelse och kan i vissa fall rättfärdiga nationell lagstiftning som begränsar fria rörligheter.

Det finns ett starkt globalt intresse av att motverka internationell skatteflykt och skatteplanering. De senaste årens aktivitet inom området kan spåras tillbaka till den globala finanskrisen som påbörjades åren 2007 och 2008. Finanskrisen medförde ökade utgifter för många stater och behovet av att säkerställa skattebasen blev större. Inom G20 och OECD inleddes ett arbete för att skydda bolagsskattebasen. Projektet har beteckningen »Base Erosion and Profit Shifting«, förkortat BEPS. Såväl EU:s medlemsstater som Europeiska kommissionen deltar i BEPS-projektet. Sverige deltar aktivt i arbetet.

Inom ramen för BEPS-projektet har det presenterats en rad rapporter som också har föranlett lagstiftning på både nationell och internationell nivå. Inom EU har det så kallade skatteflyktsdirektivet från år 2016 antagits. Det kan sägas vara ett utflöde ur BEPS-projektet. För svenskt vidkommande har det bland annat resulterat i förändrade regler för ränteavdrag i företagsskattesektorn och olika åtgärder för att förhindra skatteplanering med hybridsubjekt och hybridinstrument.

Det kan ifrågasättas om vissa av Sveriges regler om begränsning av ränteavdrag i företagsskattesektorn är förenliga med EU:s primärrätt i form av etableringsfriheten. Det gäller framförallt kravet i 24 kap. 18 § inkomstskattelagen (IL) som uppställer ett krav på minimibeskattning för mottagen ränta om 10 procent och kravet i 24 kap. 19 § IL för att ändå bevilja ränteavdrag, nämligen att om skulden avser ett förvärv av en delägarrätt ska förvärvet vara »väsentligen affärsmässigt motiverat«.

Skälet till att dessa krav kan vara oförenliga med etableringsfriheten är att EU-domstolen inom ramen för förnuftsdoktrinen (»rule of reason«-doktrinen) har uppställt krav på hur lagstiftning mot skatteundandragande ska vara utformad när den träffar transaktioner inom EU. Detta krav formulerades av EU-domstolen i Cadbury Schweppesmålet (C-196/04) och innebär att en lagstiftning mot skatteflykt enbart får avse »rent konstlade upplägg«. Enligt min mening är det en påtaglig risk att den svenska regleringen träffar alltför brett för att möta detta krav.

Inom området för direkt beskattning (inkomstbeskattning) har EU inte beslutat om särskilt många gemensamma lagstiftningsakter. Några direktiv genomfördes under 1990-talet och 00-talet, exempelvis moder/dotterbolagsdirektivet och fusionsdirektivet. Kännetecknande för detta arbete var att det tog lång tid och inte medförde någon radikalt förändrad lagstiftning i medlemsstaterna. Det skatteflyktsdirektiv som antogs år 2016 kunde utredas och beslutas inom loppet av ett fåtal år och är som ovan nämnts ett resultat av BEPS-projektet. Det kan för närvarande skönjas en något större vilja hos flera medlemsstater att verkligen genomföra ny gemensam skattelagstiftning inom EU. Kommissionen verkar aktivt för att så ska bli fallet.

Under senare år har kommissionen flyttat fram positionerna. Ett exempel är det utökade arbetet mot otillåtet statligt stöd inom skatteområdet. Kommissionen har bland annat riktat in sig på de förhandsbeskedsinstitut inom skatteområdet som finns i många medlemsstater. Enligt många staters interna skatterätt är det möjligt för företag att söka förhandsbesked hos skattemyndigheten eller hos annan statlig myndighet om formerna för den framtida beskattningen. Inte minst är det inom området för internprissättning som det är möjligt att ansöka om förhandsbesked. Enligt kommissionen finns det en risk att dessa förhandsbesked medför ett otillåtet statligt stöd. Nyligen har två viktiga domar meddelats av EU:s Tribunal inom detta område. I det ena fallet (förenade målen T-755/15 och 759/15) förklarade Tribunalen att förhandsbeskedet om internprissättning som meddelats i Luxemburg utgjorde ett otillåtet statligt stöd. I det andra fallet (förenade målen T-760/15 och T-636/15 , ofta refererat till som »Starbucks«) förklarade emellertid Tribunalen att förhandsbeskedet om internprissättning som meddelats i Nederländerna inte utgjorde otillåtet statligt stöd. Det kan antas att dessa domar kommer att överklagas till EU-domstolen.

Kommissionen har dessutom lämnat förslag på direktiv om en gemensam bolagsskattebas och en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCTB respektive CCCTB). Stora medlemsstater som Frankrike och Tyskland har uttryckt sympati för att genomföra en sådan harmonisering av skattesystemen inom EU. Samtidigt pågår alltså ett omfattande internationellt samarbete mot skatteflykt och skatteplanering. En grundidé är att värde (bolagsvinster) ska beskattas där de genereras. OECD och G20-gruppen arbetar med detta inom ramen för BEPS-projektet. EU:s skatteflyktsdirektiv, som trädde i kraft år 2019, är ett resultat av det arbetet.

Kommissionen föreslår också ytterligare harmonisering genom beskattning av digitala tjänster och digital verksamhet. Hur medlemsstaterna förhåller sig till dessa förslag kan bli avgörande för EU:s inriktning inom området för företagsbeskattning under de närmaste åren. Vad gäller beskattning av digital verksamhet innehåller för slagen från EU, men också från OECD, avvikelser från de traditionella beskattningsprinciperna. De slutliga förslagen från OECD inom detta område kan medföra avsteg från gamla beskattningsprinciper och i stället betona beskattning av företags digitala affärsverksamhet i stater där konsumtionen av digitala tjänster äger rum.

De nu gällande beskattningsprinciperna utformades i början av 1900-talet, och särskilt betydelsefullt var Nationernas förbund som utformade den första modellen för hur ett skatteavtal kan utformas. Det kan sägas att stater genom de internationella skatteavtalen fördelar beskattningsrätten mellan sig. Dessa skatteavtal är baserade på att stater har beskattning enligt hemvistprincipen och källstatsprincipen.

Hemvistprincipen har sitt fokus på den skattskyldiges anknytning till en viss stat. Om den skattskyldige anses vara hemmahörande i en viss stat blir personen i fråga obegränsat skattskyldig i den staten, det vill säga skattskyldig där för sin globala inkomst. Källstatsprincipen tar i stället fäste vid inkomstens anknytning till en viss stat. Om inkomsten har tillräcklig anknytning till en viss stat blir den också skattepliktig i den staten. Många av världens stater, liksom Sverige, använder sig av en kombination av hemvistprincipen och källstatsprincipen för att bestämma sin beskattningsmakt utåt.

En annan central beskattningsprincip är armlängdsprincipen. Den tillämpas i förhållande till prissättning av varor och tjänster som säljs och köps mellan närstående företag, det vill säga i koncern förhållanden. Utgångspunkten för armlängdsprincipen är att priset ska sättas som om varan eller tjänsten hade köpts och sålts mellan oberoende näringsidkare, som befinner sig på »armlängds avstånd« – för att hänvisa till principens namn.

Inte minst digital verksamhet har ställt dessa traditionella beskattningsprinciper under stark yttre press. OECD har utrett detta i flera rapporter inom ramen för BEPS-projektet. Det är bland annat några kännetecken för viss digital verksamhet som ställer de traditionella principerna under påfrestning. Med viss digital verksamhet är det möjligt att i betydande omfattning vara verksamma på utländska marknader utan att ha någon större fysisk närvaro där. Det...