Johansson Lymene. Helig Moder av Ljuvlig Godhet.

2. Auflage 2021
ISBN: 978-91-8027-432-6
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 296 Seiten

Boken är en roman, mestadels i dialogform, mellan den svenske pensionären Johan och den starkt katolskt troende, unga, vackra och mycket utsatta filippinska flerbarnsmamman, Lymene; hon finns i verkligheten i Filippinerna under ett annat namn. Lymene vill bli kallad Mary eftersom hon avgudar Jungfru Maria av hela sitt jag. I det hårda dagliga livet står Lymene under sin svärfar, den stränge katolske patriarken, Fader Alberto Notcheas, men även hela släktens, stenhårda kontroll. Då Johan som hon känt i många år, denna gång kommer på tillfälligt besök, tvingas Lymene av Fader Alberto Notchea att bära ett kyskhetsbälte. Men hon får ändå, kontrollerad av ett strikt globalt digitaliserat krypterat system, tillstånd att åka tillsammans med honom på en resa från Filippinerna via Thailand, vidare över den eurasiska kontinenten till Sverige där hon på gott och ont får uppleva ett land i politiskt kaos och med en totalt annorlunda moralisk syn än den som existerar i hennes hemland. På vägen tillbaka flyger Mary och Johan tillsammans över det katolska Polen vidare in det ortodoxt åter kristnade Ryssland, där den nya extremnationalismen, chauvinismen, står i en dramatisk konfrontationsställning mot gobalismen. Resan går sedan vidare via Malaysia tillbaka till Filippinerna där allting får en oväntad upplösning.

Göran B. Johansson är född i Göteborg. Han är pensionerad lärare i musik och svenska samt IT-supporttekniker. Han har rest mycket och bott längre tid i olika länder i Sydostasien. Främst i Filippinerna. Hans stora intressen är historia, idéhistoria, global geopolitik. Han är multiinstrumentalist och spelar piano, violin, klassisk gitarr samt olika dragspel på tämligen hög nivå. Han behärskar engelska och ryska och har tidigare utgivit romanen En svensk gubbe i Asien. Han har också skrivit fyra separata böcker om Rysslands väg till global makt under Vladimir Putins presidentskap. Tre av dessa böcker har i sin tur blivit till en trilogi med titeln Ett slaviskt folk. En rysk supermakt. En karismatisk världsledare. Den globala omvälvningen. Böckerna enligt ovan finns utgivna på svenska samt engelska. Det senaste skönlitterära verket är den sjätte boken i ordningen.

Autoren/Hrsg.

Johansson, Göran

Leseproben

Paci Conciliandae
Jag hade planerat ytterst noga och packat allt; dessutom som vanligt alldeles för mycket i mina två trunkar; en kombinerad ryggsäck som man även kunde dra på hjul vid behov; därutöver en jättelik bamsetrunk vilken också går på hjul och som man kan styra med lätt hand dit man vill ha den. I den stora trunken hade jag min violin i ett specialdesignat fodral, ja, helt enkelt decimerat, såtillvida att det var avsågat på toppen så att endast violinen gick in i fodralet, men inte stråken, eftersom det på flyget kan hända att de inte låter en ta in ett violinfodral i kabinen, då det är åttio cm långt mot tillåtna femtiofyra; jag garderade mig således eftersom fodralet ändå var sextio centimeter. Om de då skulle säga nej då kunde jag ha det i trunken; stråken hade jag lagt i ett stenhårt PVC-rör som precis gick i trunken på diagonalen så allt var ordnat i detalj med det praktiska. Jag tänker på henne, den enda, mest hela tiden. Hon finns inom mig ständigt närvarande och nu väntade jag ivrigt på att hon skulle höra av sig på ett eller annat sätt, antingen via Facebook Messenger, eller SMS. Under tiden i mitt rum på Cleaverlearn Residences, vilket ligger beläget längs Quezon National Highway, ett stenkast från det internationellt berömda filippinska filminstitutet Bigfoot, sysslade jag med förberedelser som att kolla var mina kontanter fanns utspridda på diverse gömställen. Cleaverlearn Residences, är ett institut för engelskstuderande från grannländerna till Filippinerna. Främst japaner samt koreaner men även filippinare som tänker tjänstgöra som så kallade caregivers eller hemhjälp. Oftast gäller det Mellanöstern, men även engelsktalande länder såsom USA och Storbritannien, i syftet att ta hand om personer i hög ålder. Ja, jo, jag själv är ju förvisso sjuttiotre redan men ännu är det inte riktigt dags för mig tycker jag själv; fast det kan ju komma snabbt så man går aldrig säker. Just i detta nu vankade jag av och an på rummet i förväntansfull förhoppning att få se henne, den enda för mig, komma att besöka mig här i sin nya raffiga och en aning utmanande klänning, vilken hon fått i present av min enda dotter i Sverige. Tilläggas kan väl att hon dessutom, hade hon lovat, skulle ta de medföljande silverörhängena på sig. Jag stod just i begrepp att hugga tag i den maffiga trunken då det pep till i en av mina mobiltelefoner; en Samsung Galaxy J100ML där jag har mitt filippinska SIM-kort. I den andra mobilen, en Sony Xperia Z2 med några år på nacken, men av mycket hög kvalité, har jag ett mobilt bankid samt mitt svenska Fello SIM-kort, utifall någon av mina huvudmän som jag är God Man och Förvaltare för, skulle vilja kontakta mig under min månadsvistelse i Sydostasien. Det är ett halv-ideellt extrajobb jag har för att dryga ut min minimala, under minimumnivå, EU-pension från svenska staten. Man kan dock inte helt lita på att mobila bankid fungerar utomlands för en gång hände det sig, att då jag anlänt från Filippinerna till Thailand och skulle till att betala rummet, var båda bankid utslagna så jag inte kunde logga in och aktivera mitt Nordea Visa Gold eller Swedbank/Handelsbankens Mastercard; hade jag inte också haft tre säkerhetsdosor med mig till mina tre banker, hade det uppstått en riktigt allvarlig penningkris. Jag kunde blivit tvingad att sova under bar himmel i värsta fall. Likaså har jag alltid ett flertal betal samt kreditkort utspridda i olika plånböcker på olika ställen, ja, jo, jag måste motvilligt erkänna att jag börjar bli osäker på minnet nuförtiden så jag skriver upp det hela i min Microsoft Office 365 Excel plan i en av mina två laptoppar. En ASUS K 52 F, samt en trotjänare, IBM T-43, vilka kompletterar varandra på ett bra sätt och som jag också tar med mig då jag reser långväga, som nu 14 000 km i tre omgångar. Första etappen Arlanda- Bangkok i Thailand är värst så där övernattade jag för att vila ut efter en påfrestande tolv timmars flygning. Dagen därefter gick färden vidare från Bangkok till Kuala Lumpur i Malaysia och slutligen nådde jag Filippinerna och Cebu i Visayas. I båda min laptops samt mobiler har jag sedan lösenord. Men hur man än garderar sig löper man ändå risken av att glömma lösenordet till datorerna, vilket hände mig en gång då jag var i ett rum med henne under stridens hetta; jag har ju känt henne, sedan i oktober 2008, så det närmar sig tio år nu. Jag snappade upp Samsungmobilen och såg att det var hon som jag haft i tankarna sedan förra året jag var här. Hon skrev i ett SMS att hon satt i en taxi och var redan borta vid Marina Mall, ett par kilometer från mitt hotellrum, så hon ville att jag skulle vänta på henne för hon ville inspektera min näsa, sade hon. Haha, jo, ja, hon har förkärlek för just den, det vet jag mer än väl. Hon, min enda kallas härnere egentligen för Lymene men, hon vill att jag kallar henne Mary eftersom det är hennes första riktiga namn i hennes hemliga dubbelnamn; hon säger att hon så gärna vill bli kallad vid det namnet, eftersom Holy Virgin Mary är hennes förebild i allt. Jag väntade, för vad kunde jag annars göra. Jag ville verkligen träffa henne nu och det tycktes som en evighet, men så hördes hennes så typiska tre knackningar, vilka har en omisskännlig rytm och dynamisk styrka; jag har hört dem nu i flera års tid; speciellt efter midnatt frampå morgonkvisten, utanför min bambuhydda i Marigondon, då jag tidigare bodde härnere mer eller mindre permanent. Jag öppnade dörren försiktigt och när hon steg in i rummet var det liksom om hon skulle ha kommit från en främmande planet. Men det var här på Jorden förvisso och hon, om någon, är jordnära i hela sitt jag. Hon bar ett litet barn i sina armar. Det lyste som en gloria runt hennes ansikte och kring halsen bar hon en rosenkrans och ett krucifix. Klänningen hon bar på sig var av det minimala slaget i sitt omfång. Men den satt ypperligt bra på hennes i övrigt tämligen smärta lekamen. Dess färg var en mix av en gråvitorange blandning. Mönstret som sådant, i sig mycket intressant i sin snirklighet, vilket passade in perfekt på damen i fråga som också är ypperligt snirklig i sin utpräglade förmåga att traktera och fånga sitt offers intresse, gick i vågor i vackra krusiduller, som på sina ställen helt transparent blottade hennes nakna hud. Nedtill, i närheten av det strikt hemliga området kunde en man, i det här fallet stackars Johan, helt förstörd i ensamhetens högborg Sverige, knappt skönja någonting alls. Upptill, mellan hennes välskurna ansikte och midjan, gick gränsen på klänningen helt i linje med hennes svällande byst, vilken utmanande vällde fram i hela sin frapperande solida tyngd. De övriga synliga delarna av hennes hud skimrade glansigt i en sensuell schattering. Hennes läppar var obeskrivligt vackra, därtill sensuellt fuktiga, då hon talade knagglig engelska där hon uppenbarade sig framför mig mitt i rummet. Samtidigt som hon på ett så typiskt filippinskt moderligt sätt, vaggade bebisen genom att ta ett steg åt vardera sidan i en stadig men mjuk rytm. Därpå fattade hon rosenkransen, tog tag i krucifixet, kysste det varsamt, gjorde korstecknet samt inledde den apostoliska trosbekännelsen. Därefter läste hon Fader Vår och sist Hell dig Maria. Men då hon kommit till slutorden ”Heliga Maria, Guds Moder, be för oss syndare nu och i vår dödsstund” då kände jag en sådan oerhörd ömhet för hennes uppenbara utsatthet. Men också i kombination till hennes vackra gestalt, som jag alltid, hitintills oförklarligt, ja, helt enkelt som en universal geo strategisk magnet har dragits till. Det vällde liksom upp från mitt, genom åren nedtryckta känsloliv, medvetet och eller omedvetet, som något slags genomskinligt otillräckligt skydd mot omvärlden. – Jag kommer från det katolska kapellet som ligger i grannskapet där jag bor och jag går dit varje dag för att be för mina små barn och för att vi skall ha mat på bordet, inledde Mary. – Men kära Mary, inflikade jag förvånat, jag vet ju inte ens var du bor...