Spagnolo / Nyreröd Money Laundering and Whistleblowers

1. Auflage 2021
ISBN: 978-91-88637-70-3
Verlag: SNS Förlag
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Englisch, 96 Seiten

Money laundering is estimated to annually amount to between 2 and 5 percent of global GDP. Also, less than 1 percent of proceeds laundered via the financial system are seized and frozen by regulatory and law enforcement agencies. The fight against money laundering has been an international priority for at least thirty years, but the problem seems to be as pertinent as ever. In the report, this is illustrated by describing a number of recent cases of anti-money laundering non-compliance in financial institutions. Globally, the Financial Action Task Force (FATF) is the primary standard setter for combating money laundering and terrorist financing. It has managed to achieve broad compliance among its over 180 member countries. However, research presented in the report calls its "outcome effectiveness" into question. The authors assess one new supervisory and enforcement method: offering financial rewards to whistleblowers who bring particularly valuable information regarding severe cases of anti-money laundering non-compliance in financial institutions to supervisory law enforcement agencies. In doing this, the authors draw on the experience of whistleblowing in the United States and what academic research has shown regarding their effectiveness.

Giancarlo Spagnolo is a professor of economics at the Stockholm Institute of Transition Economics (SITE) at the Stockholm School of Economics.

Autoren/Hrsg.

Spagnolo, Giancarlo

Nyreröd, Theo

Leseproben

Swedish Summary / Svensk sammanfattning
I SLUTET AV 1980-TALET blev penningtvättsbekämpningen en prioritet på den internationella dagordningen. Det första europeiska penningtvättsdirektivet antogs 1991 och trettio år senare – och med ytterligare fyra direktiv på plats, samt två till på väg – tycks problemet med penningtvätt vara lika aktuellt som någonsin förr. Det uppmärksammade fallet med den brittiska bankkoncernen HSBC, där drogkarteller under flera år påstås ha haft möjlighet att tvätta pengar på grund av bristen på regelefterlevnad, har följts av fler upptäckta brister i många andra europeiska och nordiska banker. Finansinstitut påpekar ofta att regelverket mot penningtvätt är komplext och att reglerna för riskbedömning inte har beskrivits tillräckligt utförligt, samt att de dessutom anpassar sig till ett landskap i ständig rörelse (vilket sex direktiv är ett bevis på). Samtidigt tycks europeiska beslutsfattare och experter vara överens om att den nuvarande tillsynen inte är tillräckligt effektiv, till exempel när det gäller återvinning av tillgångar, och många har efterlyst bättre tillsyn och tillämpning av reglerna. Med tanke på de påstådda höga implementeringskostnaderna och den begränsade effektiviteten i det nuvarande regelverket mot penningtvätt i Europa borde nya tillsyns- och lag-föringsmetoder vara välkomna. I USA har man nyligen infört en ny metod på detta område. Metoden går ut på att erbjuda ekonomiska belöningar, finansierade med böter och återvunna tillgångar (otillbörliga vinster), till visselblåsare som ger särskilt värdefull information om allvarliga fall av bristande efterlevnad till tillsynsmyndigheter eller brottsbekämpande myndigheter. Det huvudsakliga syftet med denna rapport är att bedöma hur genomförbar den metoden skulle vara i Europa. Nedan följer några av rapportens centrala slutsatser. Slutsatser från fallstudier Efter att ha genomfört tre fallstudier av bristande efterlevnad mera i detalj och några ytterligare i korthet framträder ett likartat mönster. Vissa banker har under flera år varit medvetna, på flera nivåer inom organisationen, om otillräckliga kontroller och accepterandet av högriskkunder. Tillsynsmyndigheterna har också till viss del varit medvetna om bristerna i dessa banker. Likheterna mellan fallstudierna får oss att misstänka att snarlika mönster sannolikt skulle framträda om vi granskade andra fall på djupet, vilket också antyds av uppgörelser mellan regleringsmyndigheter och andra banker. Bristande efterlevnad tycks vara ett utbrett problem: nästan alla stora banker i Europa har fått böter, ofta upprepade gånger, för brister eller sanktionsbrott. Det verkar därför ha funnits ett betydande glapp mellan förväntningarna hos tillsynsmyndigheter och bankernas faktiska regelefterlevnad. I vissa fall tycks ineffektiv tillsyn och överseende lagföring ha bidragit till långvariga brister i efterlevnaden: tillsynsmyndigheterna var medvetna om bristerna i kontrollerna, bankerna försäkrade myndigheterna om att dessa brister var lösta och myndigheterna avstod från adekvat uppföljning för verifiering. Trots det visselblåsarskydd som finns föreskrivet i det tredje penningtvättsdirektivet, med slutdatum för införlivande 15 december 2007, har många anställda med information om allvarliga brister i efterlevnad inte lyckats göra sina chefer uppmärksamma på detta. Eller så har cheferna underlåtit att agera, vilket skulle motivera extern rapportering till tillsynsmyndigheten. Anställda förefaller sakna starka incitament att visselblåsa och de som har gjort det utsätts (som i andra branscher) ibland för repressalier som i sin tur skapar medieberättelser om förstörda liv som sannolikt tjänar till att avskräcka framtida visselblåsare. Vi bedömer att det finns stort utrymme att förstärka visselblåsarincitament för att få till stånd förbättrad tillsyn och efterlevnad av regelverket. Slutsatser från granskning av regelverket mot penningtvätt Det globala regelverket mot penningtvätt har utvecklats sedan slutet av 1980-talet, med Arbetsgruppen för finansiella åtgärder, Financial Action Taskforce (FATF), som den primära globala standardsättaren. Det råder delade meningar om regelverkets effektivitet. Kritiker pekar på att endast ett minimum av illegala tillgångar har beslagtagits, att det finns ihållande brister i efterlevnaden, att metoderna för att utvärdera länders insatser är inkonsekventa, att externa effekter som ”de-banking” och ”de-risking” (när banker upphör med sin verksamhet i högriskområden eller avböjer att ha kunder som de bedömer vara av hög risk) uppstår, att regelverket medför höga byråkratiska kostnader och att det finns en allmän oförmåga att empiriskt mäta effektiviteten i regelverket. Inom EU har reaktionerna på de senaste penningtvättsskandalerna lett fram till förslag på åtgärder som främst fokuserat på att centralisera tillsynen, förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna samt öka tillsynsresurserna. Slutsatser från granskning av visselblåsarlagstiftning Under de senaste åren har intresset ökat för att skydda visselblåsare från direkta repressalier och man har runt om i världen tagit initiativ till lagstiftning. Inom EU antogs ett direktiv om visselblåsarskydd 2019, vilket förhoppningsvis förbättrar det nuvarande otillräckliga skydd som finns i många EU-länder. Förbättrat rättsligt skydd för visselblåsare är ett steg i rätt riktning. Det är emellertid oundvikligen begränsat till de direkta och uppenbara former av repressalier som kan dokumenteras i domstol, men exkluderar många andra indirekta eller fördröjda former av repressalier som en domstol inte kan skilja från vanliga affärsbeslut. Därför är ett kompletterande perspektiv på visselblåsning nödvändigt. Förutom att skydda visselblåsarna som medborgare ska man även se dem som stöd till tillsynsmyndigheterna. Mot bakgrund av den tillgängliga forskningen är det osannolikt att enbart visselblåsarskydd – utan betydande ekonomiska incitament – leder till en effektiv tillsyn och lagföring. Slutsatser från utvärdering av forskning om belöningssystem för visselblåsare Oberoende forskning om huvudsakligen amerikanska belöningsprogram för visselblåsare tyder på att väl utformade och rätt hanterade program har flera positiva följder. De ökar mängden kvalitativ information om okända efterlevnadsbrister som mottagits av brottsbekämpande myndigheter. De har en betydande avskräckande effekt. De ger sällan upphov till problem som falska anklagelser och fabricering av bevis eller minskar den interna ”etisk”-moraliska motivationen att rapportera överträdelser (argument som har överdrivits i den politisk debatten). De är extremt kostnadseffektiva: studier och administrativa data tyder på att dessa program betalar för sig själva flera gånger om – även om man bortser från deras avskräckande effekter på ytterligare regelbrott. De är framgångsrika när de utformas effektivt – till exempel har amerikanska program väsentligt mer bevis till sin fördel än belöningsprogram som införs mot konkurrensbrott, vilka erbjuder visselblåsare lägre belöningssummor. Rekommendationer för beslutsfattare Som svar på de senaste penningtvättsskandalerna har rapporter och rekommendationer från politiker och experter föreslagit olika sätt att centralisera tillsynen på EU-nivå. Centralisering av tillsynen kommer sannolikt att hjälpa till att lösa några av de problem som observerats, till exempel inkonsekvent uppföljning av rekommendationer till banker från lokala tillsynsmyndigheter, otillräckligt informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter samt alltför ”mysiga relationer” mellan lokala tillsynsmyndigheter och reglerade institutioner. Centraliserad tillsyn kommer emellertid inte att väsentligt förbättra den information som tillsynsmyndigheterna får om brister i efterlevnaden och inte heller om adekvata åtgärder har vidtagits som svar på tidigare varningar. Oberoende...