Strindberg Ett Drömspel

1. Auflage 2021
ISBN: 978-91-7639-054-2
Verlag: SAGA Egmont
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 155 Seiten

Reihe: Svenska Ljud Classica

Guden Indras dotter kommer ner till jorden för att undersöka hur det är att leva ett människoliv. Det visar sig varken vara enkelt eller smärtfritt. Människornas drömmar krossas oupphörligen, livets fröjder betalas alltid med dubbel sorg och den som gör någon medmänniska gott kan vara säker på att den samtidigt gör någon annan ont.

Autoren/Hrsg.

Strindberg, August

Leseproben

DOTTERN Slottet växer alltjämt ur jorden ... Ser du hur mycket det vuxit sen i fjor?
GLASMÄSTAREN [för sig själv] Jag har aldrig sett det slottet förr ... har aldrig hört att ett slott växer ... men - [Till Dottern med fast övertygelse.] Ja, det har vuxit två alnar, men det är därför att de har gödslat det ... och om du lägger märke, skall du se att en flygel slagit ut på solsidan.
DOTTERN Det borde väl blomma snart efter som vi äro förbi midsommar?
GLASMÄSTAREN Ser du icke blomman däroppe?
DOTTERN Jo, jag ser! [Klappar i händerna.] Säg far, varför växer blommorna upp ur smuts?
GLASMÄSTAREN [fromt] Därför att de icke trivas i smutsen, skynda de så fort de kunna upp i ljuset, för att blomma och dö!
DOTTERN Vet du vem som bor i det slottet?
GLASMÄSTAREN Jag har vetat det, men minns det inte.
DOTTERN Jag tror att det sitter en fånge där ... Och han väntar säkert att jag skall befria honom.
GLASMÄSTAREN Men till vilket pris?
DOTTERN Man köpslår inte om det man skall. Låt oss gå in i slottet! ...
GLASMÄSTAREN Ja, låt oss gå!
*
[De gå mot fonden som sakta öppnar sig åt sidorna.
Scenen är nu ett enkelt, naket rum med ett bord och några stolar. På stolen sitter en officer i en högst ovanlig nutida uniform. Han gungar på stolen och slår med sabeln i bordet.]
DOTTERN [fram till Officern och tar sakta sabeln ur hans hand] Inte så! Inte så!
OFFICERN Snälla Agnes, låt mig behålla sabeln!
DOTTERN Nej, du slår sönder bordet! [Till fadren,] Gå nu ner i sel-kammarn och sätt i rutan, så råkas vi sedan!
GLASMÄSTAREN [går].
*
DOTTERN Du är fången på dina rum; jag har kommit att befria dig!
OFFICERN Jag har nog väntat på det, men jag var icke viss du skulle vilja.
DOTTERN Slottet är starkt, det har sju väggar, men - det skall gå! ... Vill du eller vill du inte?
OFFICERN Uppriktigt talat: jag vet inte, ty i vilket fall som hälst får jag ont! Varje fröjd i livet får betalas med dubbla värdet sorg. Där jag nu sitter är det svårt, men skall jag köpa den ljuva friheten så får jag lida trefalt. - Agnes, jag dras hellre me't, bara jag får se dig!
DOTTERN Vad ser du i mig?
OFFICERN Det sköna, som är harmonien i universum. - Det finns linjer i din gestalt som jag endast åtefinner i solsystemets banor, i den skönt ljudande strängen, i ljusets vibrationer. - Du är ett barn av himmelen ...
DOTTERN Det är du också!
OFFICERN Varför skall jag då vakta hästar? Sköta stall och låta köra ut strö?
DOTTERN För att du skall längta därifrån!
OFFICERN Jag längtar, men det är så besvärligt att ta sig ur det!
DOTTERN Men det är en plikt söka friheten i ljuset!
OFFICERN Plikt? Livet har aldrig erkänt plikter mot mig!
DOTTERN Du känner dig förorättad av livet?
OFFICERN Ja! Det har varit orättvist ...
*
[Nu hör man röster bakom avdelningsskärmen, vilken straxt därpå drages undan. Officern och dottern se ditåt, stanna därpå i gest och miner förstelnade.
Vid ett bord sitter Modren, sjuklig. Framför henne brinner ett talgljus, som hon då och då putsar med en ljussax. På bordet ligga staplar av nysydda skjortor, som hon märker med märkbläck och gåspenna. Ett brunt klädskåp till vänster.]
FADREN [lämnar en sidenmantilj, milt] Du vill inte ha den?
MODREN Sidenmantilj, åt mig, kära vän, vad nyttar det, då jag skall dö snart!
FADREN Tror du vad läkaren säger?
MODREN Även vad han säger, men mest tror jag den rösten som talar härinne.
FADREN [sorgset] Det är då allvar? ... Och du tänker på dina barn, först och sist!
MODREN Det var ju mitt liv: mitt berättigande ... min glädje, och min sorg ...
FADREN Kristina, förlåt mig ... allt!
MODREN Ja vad? Förlåt mig, käre; vi ha plågat varann; varför? Det vet vi inte! Vi kunna icke annat! ... Emellertid, här är barnens nya linne ... Se nu efter att de byter två gånger i veckan, onsdag och söndag, och att Lovisa tvättar dem ... över hela kroppen ... Ska du gå ut?
FADREN Jag skall upp i kollegiet! klockan elva!
MODREN Bed Alfred komma in förrän du går!
FADREN [pekar på Officern] Han står ju här, kära hjärtans!
MODREN Tänk att jag börjar se illa också ... ja, det mörknar ... [putsar ljuset.] Alfred kom!
*
FADREN [går ut mitt igenom väggen nickande till avsked].
OFFICERN [fram till Modren].
MODREN Vem är flickan där?
OFFICERN [viskande] Det är Agnes!
MODREN Å, är det Agnes? Vet du vad de säger? ... Att hon är guden Indras dotter, som bett att få komma ner på jorden för att känna hur mänskorna egentligen har det ... Men säg ingenting! ...
OFFICERN Ett gudabarn är det!
MODREN [högt] Min Alfred, jag skall snart skiljas ifrån dig och syskonen ... Låt mig säga dig ett ord för livet!
OFFICERN [sorgsen] Säg, moder!
MODREN Bara ett ord: Trät aldrig med Gud!
OFFICERN Vad menar du, mor?
MODREN Du skall icke gå och känna dig förorättad av livet.
OFFICERN Men när man behandlar mig orättvist.
MODREN Du anspelar på den gången du blev orättvist straffad för att du skulle ha tagit en slant som sedermera återfanns!
OFFICERN Ja! Och denna orättvisa gav en skev riktning åt hela mitt liv sedan ...
MODREN Javäl! Men gå nu till skåpet där ...
OFFICERN [blyges] Du vet det då! Det är ...
MODREN Den Schweiziske Robinson ... Som ...
OFFICERN Säg inte mer! ...
MODREN Som din bror blev straffad för ... och som du rivit sönder och gömt!
OFFICERN Tänk att det skåpet kan stå där kvar efter tjugu år ... Vi ha ju flyttat så många gånger, och min mor dog för tio år sen!
MODREN Ja, vad gör det? Du skall då fråga om allting och därigenom fördärvar du livets bästa för dig! ... Se där är Lina!
*
LINA [in] Snälla frun, jag får tacka så mycket, men jag kan icke gå på kristningen ...
MODREN Varför det, mitt barn?
LINA Jag har ingenting att ta på mig!
MODREN Du skall få låna min mantilj här!
LINA Nej, kära, inte går det an!
MODREN Jag förstår dig inte! Aldrig kommer jag att gå på bjudning mer ...
*
OFFICERN Vad skall far säga? Det är ju en gåva från honom ...
MODREN Vilka små sinnen ...
*
FADREN [sticker in huvet] Skall du låna ut min present åt pigan?
MODREN Säg inte så ... minns att jag varit tjänsteflicka också ... varför skall du såra en oskyldig?
FADREN Varför skall du såra mig, din make ...
MODREN Hu, detta livet! När man handlar vackert, så finns alltid någon för vilken det är fult ... gör man en gott, gör man en annan ont. Hu, detta livet!
[Hon putsar ljuset så att det slocknar. Det blir mörkt på scenen och skärmen dras för.]
*
DOTTERN Det är synd om människorna!
OFFICERN Du finner det!
DOTTERN Ja, livet är svårt, men kärleken besegrar allt! Kom och se!
[De gå mot fonden.]
*
[Fonden dras upp; nu synes en ny fond...